När man sitter där och känner att “hjärnan är helt tom”, det är väl en känsla vi alla känner igen? Man har tråkigt, man kanske vill göra något, MEN… det finns inget att göra, och till råga på allt fyller denna enorma tråkighet hjärnan helt. Ja, då blir det minsann inte så lätt! Tro mig, jag vet precis hur det känns.

Du anar bara inte hur svårt det kan vara att veta vad man ska skriva om här i skoltidningen! Så här i början av vårterminen, när all snö smälter bort, molnen blir tunga och grå så att vi inte får se någon sol på en vecka och skolans mest pratglada elever kanske till och med tröttnar på sitt evinnerliga babblande, då kan ni lita på att vi har det ganska tufft. Inget kul har hunnit hända (inget dåligt heller för den delen), då alla speciella inslag under skoldagen först brukar börja komma ungefär i mitten av februari. Innan dess är livet bara – ja, just det – tråkigt.

Varför kan man bara inte sluta ha tråkigt då och hitta på något att göra? Möjligen verkar det enkelt nu, men jag kan lova dig att när du sedan sitter med ett grått moln av tråkighet som sänker sig över hjärnan, då dyker inte minsta lilla sak upp! Är man en sådan lyckost att en idé syns till på horisonten, verkar den bara platt och inte minst väldigt, väldigt trist. Så blickar du ut genom närmaste fönster på himlen: grått så långt ögat når. Jaha, typiskt. Trevliga solskenspromenader blir det inget av idag. Nu tittar du ner på marken – det töar. Att gå och utöva någon sorts vinteraktivitet är att glömma. Men då märker du något mer! Ve och fasa – hela asfaltvägen utanför ditt hus är blank av is som inte hunnit smälta bort ett dugg! Du har ingen lust att halka runt där och bryta ett ben eller två, så du bestämmer dig för att stanna inne idag. Det grå molnet blir tyngre.

Men egentligen kanske det inte är så illa? Allt har ju sina bra sidor, till och med något så fruktansvärt jobbigt som tråkigheten! Tänk när tiden bara tickar iväg medan du har mycket att bli klar med snart – då kommer du nog längta efter när allt bara stod still och du kunde leva ditt liv i lugn och ro.

Dessutom är det ju faktiskt så att allting tar slut någon gång. Jag kommer ihåg när jag satt med min dator här på skoltidningsredaktionen, och visste inte vad jag skulle skriva om.

• Det händer ju inget! klagade jag.

Fröken Kristina gav mig genast idén att skriva om just det vilket ledde bort det stora, grå molnet som hade bildats i mitt huvud  omedelbart – och nu, en vecka senare sitter jag på exakt samma ställe med en färdig text om tristess. Tänk, vad den mest ointressanta, vardagliga tråkighet under vårvintern kan leda till om man har tur!

av Emilia Owczynska, klass 7
för Skoltidningen