Hem » Inlägg märkt 'teater'
Etikettarkiv: teater
Vårens Skapande skola
Under vårterminen 2019 arbetar vi alla i skolan ytterligare fördjupat med vårt värdegrundsarbete – ÄRVA dvs. Ärlighet, Respekt, Vänlighet, Ansvar.
Som en inspirerande kick off har samtliga klasser på skolan upplevt teaterföreställningar som behandlar frågor som berör allas lika värde och hur alla vi på skolan (elever och vuxna) kan arbeta aktivt mot mobbning och kränkningar.
Den 21 januari kom skådespelare från Teater Pero och gästade mellanstadiet med föreställningen Ensamma Krigare. Eleverna fick möta två vuxna som mindes sin barndom där den ene var mobbad och utsatt i skolan och den andre var den som mobbade och drev andra till att göra likadant.
Avskalat med ett fåtal ting som rekvisita lyckades skådespelarna ta oss med tillbaka i tiden och känna hur den utsatte upplevde sin skolgång men också vad som också kan ligga bakom att en mobbare beter sig så illa som den gör.
Den 28 januari var det dags för högstadiet att få ta del av föreställningen Ondskan på 60 minuter. Det var skådespelaren Oskar Sternulf som spelade föreställningen Ondskan. Klasserna var indelade i två grupper och förställningen spelades i klassrummet. Han berättade att det var den 527:e föreställningen för hans del.
Enmansföreställningen ”Ondskan” bygger på Jan Guillous roman med samma namn i bearbetning av Benny Haag. Romanen gavs ut 1981. Det är en otäck, gripande men ändå hoppfull föreställning, som fokuserar på mobbning, övervåld och utanförskap.
Oskar spelar Erik, en ung man, som hamnar snett i livet, får en ny chans och som bara vill klara sig genom skolgången. Vi fick följa Eriks väg från hemmet till internatskolan, där han trodde att han skulle vara trygg och inte längre behöva slåss och ta emot stryk. Ur askan in i elden. Det blir bara värre för Erik.
Efter avslutad föreställning pratade Oskar med eleverna om vad de upplevt och informerade även om Bris. Eleverna som läser svenska i klass 9 kommer att läsa romanen Ondskan och då kunna jämföra bok och föreställning.
Den 13 februari var det lågstadiets tur och de fick se en föreställning av Teater Tage Granit som heter Planeten, Planeten. Eleverna fick möta fyra figurer: Assistenten, Experten och de två Bästisarna. Dessa bor tillsammans på Planeten Planeten men hamnade nu hos oss här på Jorden och där möter de barnen som ska vägleda dem i uppdraget att bli bättre medmänniskor.
Föreställningen inleddes med att dessa figurer landade i vår idrottshall och vi fick ta del av deras förvirring och deras uppdrag. I klassrummen fick sedan varje klass berätta och vägleda figurerna i hur de skulle vara och bete sig om de skulle vara fina kompisar. Avslutningsvis byggdes en sammanfattande teaterscen upp i idrottshallen utifrån elevernas alla tankar och idéer.
Både föreställning och workshop var mycket uppskattat hos eleverna och det blev både många skratt men också allvarligare diskussioner.
Samtliga föreställningar väckte många tankar och frågor som nu fortsatt bearbetas i klassrummet under morgonringar och/eller inom ÄRVA-arbetet generellt.
/Jessica Blixt
Strindbergs kvinnor – en monolog
Två onsdagar gästade skådespelerskan Nina Nelson skolan med sin monolog ”Strindberg och hans kvinnor”. Eleverna på högstadiet fick tillfälle att ta del av den monolog som Nina själv skrivit och här framförde. Monologen på 30 minuter gav en snabb resumé av Strindbergs familjeliv.
Nina arbetar halvtid på Strindbergsmuseét i Blå Tornet på Drottninggatan. Eftersom renoveringar pågår under hösten passar hon på att besöka ca 47 skolor I Stockholmsområdet med förställningen.
Monologen Strindbergs kvinnor är en intressant historia om den mångsidiga mannen August Strindberg. Vi fångades fort av historien och man kunde utan problem leva sig in i Strindbergs liv dvs hur han hade det, hans problem, motgångar, framgångar osv. Skådespelerskan Nina framförde monologen på ett spännande sätt, det blev aldrig tråkigt och symbolerna som skulle föreställa kvinnorna gjorde allting lite intressantare.
Strindberg hade under sitt liv 3 fruar Siri von Essen, Frida Uhl och Harriet Bosse. Nina “symboliserade” Siri, Strindberg första fru med en blå scarf. Hans andra fru Frida med en päls och den tredje Harriet med en hatt. Varje gång hon hade på dig respektive “symbol” gick Nina ifrån sin berättarroll till karaktären. Man fick följa Strindberg i alla hans äktenskap och lära känna honom som den han verkligen var.
Av Miriam Mogos
klass 7
August Strindberg vet nog de flesta vem det är, och många kan säkert nämna några verk av honom, kanske “Ett halvt ark papper” eller “Hemsöborna”. Men Strindbergs kvinnor, däremot, tre hustrur och en som han var förlovad med i två dagar visste iallafall jag inte så mycket om tills jag fick höra deras historia som en enmansteater.
Strindberg kallades av många både kvinnoälskare och kvinnohatare, och han hann med hela tre äktenskap under sin livstid vilket tyder på att han inte hade den bästa kvinnosynen om han inte kunde hålla kvar ett förhållande. Han hade en förkärlek till starka kvinnor, kvinnor som helt enkelt gick sin egen väg och hade arbete, men sedan ville han att de skulle vara hemmafruar istället vilket ledde till skilsmässa efter skilsmässa. Alltså blev Strindberg tyvärr bara förälskad i kvinnor som visserligen älskade honom, men som han inte kunde ha kvar. Alla sina hustrur fick han dock barn med, barn som flyttade ifrån honom med sina mödrar när föräldrarna skildes.
Jag personligen tyckte om pjäsen, och skådespelerskan som kom från Strindbergmuseet gjorde det hela ganska levande med foton och små symboler som en boa, en hatt eller en blå slöja för de olika kvinnorna, men ibland blev höll det inte utan blev ganska entonigt, det fanns upprepningar som mer var störande än givande att samma ord upprepades, och ibland var variationen bland orden för liten. På det stora hela var det dock väldigt fint berättat om ett liv som blev så många andras liv och öden.
av Nadia Owczynska
klass 8
En stor och mäktig pjäs
Tisdagen den 20 september hade våra tre högstadieklasser förmånen att få vara bland de första att se föreställningen Othello på Mittiprickteatern. Besöket förbereddes med en dos av fakta om pjäsen och William Shakespeare och efterarbetades i form av arbete med genren Recension. Vår emininta reporter Joanna Gnilka var med på teaterbesöket och här följer hennes recension av en stor och mäktig pjäs – OTHELLO.
Recension av: Pjäsen Othello
Av: William Shakespare
Skådespelare: Jesper Arin, Henrik Gustafsson och Ulrika Hansson
Regi: Magnus Munkesjö
Karaktärer: Othello, Desdemona, Jago, Emilia, Cassio och Rodrigo
Jag tycker om pjäsen, jag tycker att den är spännande och dramatisk, den är inte som Williams Shakespers riktiga pjäser och det saknar jag men ändå så tycker jag att den är väldigt bra.
Pjäsen handlar om kärlek, svek, trohet och svartsjuka. Det är en general som är nygift med en ljuvlig kvinna, Desdemona. Othello har och vald ut sin löjtnant, Cassio, Jago är jätteavundsjuk på Cassio och därför försöker göra olika saker för att genaralen ska bli otrogen och misstänksam mot sin nyvalda löjtnant och istället ska välja Jago till den positionen. Emilia, som är Jagos fru, och Rodrigo, som är en annan vän i militären, hjälper Jago att få Othello att ändra sitt syn för Cassio.
Huvudkaraktärena är Othello, Jago, Cassio, jag tycker att de spelades bra och inlevelsefullt.
Ja, som sagt så tycker jag att skådespelarna spelar bra och inlevelsefullt, de skriker, de sörer och lever in sig så mycket som det behövs.
Scenen ska likna ett klassrum och den gör liksom det, det är tända lampor och scenen är som en gång mellan rader av stolar på båda sidorna. På båda änden av gången finns det också stora krittavlor som skådespelarna har skrivit viktigast fakta om William Shakespare.
Musiken är tyst, mörk och mystisk, den spelas bara i ombytesstunderna för skådespelarna.
Språket är nutidigt och lätt att förstå, det är alltså skrivet med ungdomsspråk. Jag tycker verkligen att det är dåligt jag saknade det riktiga och ljuvliga språket Shakespare skrev med.
Jag tycker att skådespelaren som spelar bäst är mannen som spelar Othello och Rodrigo och den som spelar sämst enligt mig är han som spelar Jago, det tycker jag för att han glömmer texten och vad han ska göra ibland.
Jag tycker om scenen när Desdemona dör och skådespelaren går ut från sina kläder och enligt mig är det bra spelat, man liksom känner att Desdemona på riktigt dör och alltså är det symboliserat genom att skådespelaren går ut från sina kläder.
Budskapet är att man inte kan vinna genom lögn, att sanningen snabbt kommer fram och att det viktigaste är att vara ärlig med helt enkelt alla.
Ett citat är t ex: “Mitt hjärta har blivit förvandlat till en sten: det sårar min hand då jag slår emot det.”
Pjäsen får betyget 8 av 10 från mig.
av Joanna Gnilka, klass 7
för Skoltidningen
En rörande teaterupplevelse
Efter lunchen på torsdagen den 7 april så skulle vi i klass 7 få åka till Högdalen och ta del av en teaterupplevelse. Vi hade fått veta att den hade något med sagan “Hans och Greta” att göra, fast med temat “papperslösa”
Vi tog tunnelbanan dit och gick dit till Fria teatern i Högdalen som inte var långt från stationen och blev varmt välkomnade.
Pjäsen heter “Hans och Greta i Högdalen” som är skriven av Daniel Karlsson och är regisserad av Per Lasson. Den handlar om något viktigt, som händer hela tiden fast som kanske vi som ungdomar inte tänker på så mycket. Den handlar om papperslösa barn som gömmer sig och fruktar att bli tagna och bli hemskickade varje sekund. Barnen blir också utstötta som att de inte kan ta del av några aktiviteter eller annat som kräver att ha ett personnummer.
Den var spelad av Anna Littorin och Mallin Güettler, det var utspelat som att ha varit i ett enda rum hemma hos den gamla gumman som gömde de stressade barnen. Pjäsen gör också många liknelser från den gamla sagan skriven av bröderna Grimm.
Jag gillade verkligen den här pjäsen för att den väckte känslor om det som händer just nu och hur två ensamma barn kan känna sig, som skådespelarna visade väldigt bra. Man fick tänka själv om den gamla gumman var god eller ond och om den skulle sluta som sagan, för att det inte alltid slutar lyckligt i verkligheten.
Den får 5/5 stjärnor för att skådespelarna visade och väckte känslor, att den hade lite komedi och att den visar något seriöst på ett fantastiskt sätt. Scenen och rekvisitan användes också på ett bra och kreativt sätt.
Många i klassen gillade också den och den lärde oss något viktigt, att inte alla har sina föräldrar, en säng att sova i och ett ställe att kunna känna sig trygg.
Av Fredrik Andersson, klass 7
för Skoltidningen
Elever såg komedi på Oscarsteatern
Jag, några andra elever och fröken Annika gick och såg pjäsen ”Ladykillers” på Oscarsteatern fredagen den 5 februari. Det var väldigt många ungdomar som kom och det gjorde nog att både fröken och skådespelarna blev extra glada. Min uppmaning till eleverna är att fler borde anmäla sig till de här teatertillfällena, eftersom det är en bra och kul upplevelse!
Pjäsen var en komedi och handlar om fyra skurkar, som kanske inte är så bra på sitt jobb. De ska råna en bank och tar skydd hos en gammal tant som verkar vara lite förvirrad. Hon hyr ut sitt gästrum men allt kanske inte går som det ska.
Oscarsteatern var jättefin och prydd med flera skulpturer och målningar. Scenen var också väldigt fin och de lyckades illustrera ett helt hus på scenen med olika mekaniska delar som gled fram, som ett helt rum som var i skuggan men sen gled fram på scenen eller en garderob som höjdes upp ur golvet. Vi hade utmärkta platser på rad 2 så det var väldigt bra.
Jag tyckte väldigt mycket om föreställningen och de olika karaktärerna. Framför allt var de väldigt roliga och spelade med en sådan känsla. När man har sett dessa skådespelare i andra roller förut, ser man att de kan förändra sig till vilken roll de vill med karaktären på pricken. Det är lätt sagt den bästa föreställningen jag gått på. Fröken Annika gillade också teatern och var glad att hon kunde få chansen att visa sina elever detta.
”Ladykillers” får av mig betyget 5/5 för komedin, skådespelet och för att man såg att de verkligen höll rollen i ungefär 2 timmar.
Skådespelarna var: Johan Rheborg, Jonas Karlsson, Leif Andrée, Suzanne Reuter och Shelby Niavarani.
Av Fredrik Andersson, klass 7
Skoltidningsredaktionen
Intervju med skolans kulturombud Annika Rosenius
1. Du har ju ansvar för att eleverna får lite kultur och lär sig om den så hur känns det?
– Det känns väldigt kul och viktigt.
2. Hur har det gått hittills med teater annat?
– Bra men man önskar att lite fler skulle intressera sig.
3. Kan du berätta om några kulturupplevelser som har gått bra och varit omtyckt av eleverna?
– Förra året var vi i konserthuset med fullsatt publik och orkester och det var ju kul.
4. Hur får du tag i biljetter till eleverna?
– Jag kollar i konserthusets program och pratar med dom.
5. Varför blev teatern Lady Killers inte av?
– För att Kulan, Stockholms kulturförvaltning, sa inte att biljetterna var först till kvarn och någon annan fick dom. Förra året var vi på Oscarsteatern och kollade på Kom igen Charlie.
6. Tycker du om när elever är väldigt intresserade av kultur?
– Ja, det är klart.
7. Är det många som vill vara med och kolla på t.ex teater?
– Det beror på vad det är och ibland hinner de inte för de har prov.
8. Uppför sig eleverna när ni möts och kollar på teater?
– Ja det gör dom.
Av Fredrik Andersson, klass 7