Hem » Inlägg märkt 'klass 7' (Sida 2)
Etikettarkiv: klass 7
Att lära sig religion utanför skolan
Torsdagen 9 februari besökte åk 7 under förmiddagen synagogan i Stockholm. Detta innehöll mycket information som varken stod i böckerna eller som läraren kunde besvara – och eftersom guiden var jude själv fick man veta många detaljer om vardagslivet som berättades på samma engagerade sätt som när man berättar om sitt hemland.
Det var en kylig morgon i februari, efter högstadiets mässa som klass 7 (däribland jag) istället för att ha sina vanliga lektioner gick till tunnelbanan. Efter ett tiotal stationer var vi framme vid T-centralen, mitt i rusningen. Men så fort vi kom ut från perrongen blev det genast lättare att ta sig fram och vi var på plats några minuter innan tiden.
När det till slut var dags att gå in samlades vi innanför grindarna. Guiden visade de första symbolerna som fanns redan utanför, bland annat otroligt långa listor med namn på judar som hade någon anknytning till Sverige, och varenda av dessa tusentals människor hade dött i koncentrationsläger. Det såg så oskyldigt ut vid första anblicken, men visste man vad som hade hänt och om man visste att det stod namn på alla förintelseläger under listorna – då fick man kalla kårar.
Vår guide ledde oss sedan in i själva synagogan och förklarade att alla män och pojkar skulle bära en judisk 
huvudbonad; en kippa. När dessa hade delats ut fortsatte vi in i ett magnifikt rum med rader av bänkar, dekorationer och ett altare. Det är alltså här gudstjänsterna hålls. Vi fick sätta oss på bänkarna och lyssnade på vår kunniga guide som förklarade högtider och vardagsliv. Det fanns symbolik i minsta detalj, varenda bokstav hade en viktig betydelse.
Sedan fick vi komma upp till altaret och lärde oss mycket om Torarullarna, och även om hebreiskan. Hebreiskan är ett språk vars alfabet enbart består av konsonanter, så det gäller att kunna språket om man vill läsa på gudstjänsten, vilket vem som helst kan göra, bara man vet hur man ska sjunga och hur orden ska läsas.
Efter detta tog vårt studiebesök slut. Vi avslutade med att ge guiden en varm applåd innan vi återvände hem till skolan. Detta var enligt mig ett mycket lärorikt och intressant studiebesök som väckte många nya tankar.
av Nadia Owczynska, klass 7
för Skoltidningen
Nobeldagen – novellernas dag
Novelldagen är en dag i vår skolas tradition som firas i samband med Nobeldagen, men i år då den tionde december föreföll på en lördag, firades istället Novell- och Nobeldagen en dag innan.
SV och SVA i klass 7 och 8 skriver under terminen varsin novell med ett tema gemensamt för hela årskursen. Nästa steg blir att novellerna läses av klass 9, som – utan att de vet vilka som skrivit texterna – väljer ut tre favoriter från SVA och likaså med SV för att därefter utse vinnare i varje kategori. Vinnarna från SV i klass 8 var Paulina och från SVA Dominik. Övriga nominerade var Karolina och Fredrik för SV8 och Anieszka och Anastasia från SVA8. Vinnare för SV7 var Marta och för SVA7 Iñigo. Övriga nominerade var Marjan och Mauro (SV7) och Kacper och Magdalena (SVA7).
Vinnarna presenterades alldeles i slutet på föreställningen, men innan dess visade flera klasser upp vad de gjort under terminen. Bland annat hördes sång av klass 4, 5, och 7 (dock separat), och pianospel av tre elever sjuan. Vinnare av lågstadiets serietävling avslöjades och presentationen om nobelpristagare hölls.
av Marta Faryna, klass 7
för Skoltidningen
Livet är så obeskrivligt enkelt
Framåt
Livet är så obeskrivligt enkelt.
Egentligen.
Alla går åt samma håll –
FRAMÅT.
Det finns inga svängar,
man kan inte komma undan riktningen.
FRAMÅT.
Alla vägar leder åt samma håll.
Inte till Rom.
FRAMÅT.
Det perfekta felet
Jag är inte perfekt.
Det går bara inte.
Hur gärna än jag kan önska det –
så är det omöjligt.
För att jag gör så många oundvikliga fel.
Jag är inte perfekt.
Men det finns något
Som inte kan bli fel.
Det är perfekt.
Det är FELET.
Hur ska man kunna göra ett felaktigt fel,
när det redan är felaktigt?
av Emilia Owczynska, klass 7
Klass 7 utforskar Stockholm
Torsdagen den 10 november klockan 8:20 möttes klass 7 utanför Pressbyrån vid stationen Rådhuset. Utomhus, på marken låg det ett tjockt lager av snö, vilket eleverna som var på plats för tidigt gladde sig åt då de höll snöbollskrig. När alla som kunde komma hade samlats gick hela klassen i rask takt efter fröken Annika till Rådhuset där vi skulle på studiebesök till en rättegång. Anledningen till besöket var att vi tidigare under terminen hade jobbat med lag och rätt under SO-lektionerna.
Efter en kort väntetid släpptes vi in i rättssalen. Tidigare visste man inte riktigt om den skulle bli av, eftersom den åtalade för snatteri inte verkade komma. Till sist kom han och rättegången kunde börja. Klassen satte sig längst bak i salen, där åskådare som besöker rättegångar sitter. I andra änden av salen satt domaren. På sina båda sidor hade han sammanlagt tre nämndemän (en person som saknar juridisk utbildning som fungerar som en rådgivare för domaren) och en sekreterare. Det fanns även två bänkar som tillsammans med domarens bänk bildade ett U. På vid ena bänken satt den anklagade och hans advokat och mittemot satt åklagaren (den advokat som är där för att åtala den anklagade). Mitt i mot domaren, kanske någon meter ifrån där vi satt stod en ensam stol med en skärm byggd framför sig. Efter att man hade läst upp vad den åtalade var anklagad för och besvara advokaternas frågor, kallades två vittnen in en i taget. Vittnena fick avlägga en ed att de inte skulle sjuga om det de säger. När ett vittne svurit en ed om att tala sanning, men trots det ljuger kan det bli åtalat för mened. Efteråt diskuterade de båda parterna om hur rättegången bör avgöras.
Det hela var mindre dramatisk än vad vi hade föreställt oss, menade flera elever. Många ansåg att rättegången innehåll för lite av den spänning som man förvänta sig när man vanligtvis tänker på en domstol.
Vad är Rådhuset?
Rådhuset byggdes på början av 1900-talet, men har byggts ut sedan dess. Dit går man ska på en rättegång, men även om man till exempel ska gifta sig borgerligt. Det är en rättighet för människor som bor i Sverige att komma till en rättegång som vi gjorde.
Efter rättegången promenerade klassen till Stadsarkivet där vi gick en guidad tur under jorden där man förvarar originalet av all bevarad bokföring som gjorts i Stockholm. Guiden läste delar av testamenten, dagböcker, skilsmässohandlingar och polisens bokföring av brott som begåtts och vad den skyldige blev dömd till. Klassen hann tyvärr inte bläddra arkivet på grund av bristen på tid – vi skulle hem till skolan för att äta lunch.
Vad är Stockholms Stadsarkiv?
På 40-talet när andra världskriget började ville Stockholm hålla alla sitt kulturarv i säkerhet och sprängde därför Kungsklippan så att man nu har 7 (!) våningar under jord med hyllor fulla av böcker och gamla dokument. Det är din rättighet som en person som bor i Sverige att kunna ta del av arkivet. Om du t.ex. släktforskar kan du få be att få låna en bok som du sedan läser i arkivets läsrum.
Själv tyckte jag att att studiebesöken var väldigt intressanta och jag vill göra fler i framtiden. Att stockholmare har rättigheten att använda sig av Stadsarkivet tycker jag är fantastiskt. Ingen har någon nytta av en massa papper som inte används, men om dem får läsas av allmänheten har de ett verkligt värde.
av Marta Faryna, klass 7
för Skoltidningen
Påve Franciskus besökte Sverige och jag var där!
Måndagen den 31 oktober kom påve Franciskus till Sverige. Påvens besök görs med anledning av att katoliker och lutheraner tillsammans uppmärksammar 500-årsminnet av reformationen. Han har bjudits hit av Svenska Kyrkan. Syftet med besöket är att fokusera på det katoliker och lutheraner har gemensamt och inte på våra olikheter.
Redan två dagar före påvens ankomst till Lunds flygplats kom jag med tåg till Malmö. Där skulle jag bo på Altona, ett studenthem för kvinnor som drivs av organisationen Opus Dei. Första dagen gick mest åt att lära känna andra som bodde där och dagen därpå tillbringade jag med att lära känna staden lite grann.
Under dessa två dagar kom det ständigt nya personer som skulle bo där då alla inte kunde komma samtidigt. Jag blev väldigt trevligt och väl bemött och såg jättemycket fram emot att få se påven.
Morgonen den 31 oktober satt jag förväntansfullt inne på Altona och kunde fortfarande inte förstå att jag var i Malmö och att jag skulle få se påven live under det ekumeniska eventet samma dag.
Vi åkte två stationer med tåg till Malmö Arena där eventet skulle äga rum. Vid ingången kroppsvisiterades jag och flera tusen andra besökare innan vi fick träda in i arenan. Biljetter och ID kontrollerades och varken mat eller dryck fick medhavas på eventet. Vid ingången till själva salen delades program och små träkors att hänga runt halsen ut.
Väl inne letade jag upp min plats i mitten av arenan, längst sidogången. Scenen var placerad så att alla besökare kunde se den och hade formen av ett kors, med blommor på kanterna.
Eventet var uppdelat i fyra delar:
Den första delen bestod mestadels av sång där publiken fick vara medverkande och var tänkt som en sort underhållning. Under tiden anlände påven till Lund, och träffade bland annat kungafamiljen.
Andra delen var en direktsändning på stora skärmar av den ekumeniska gudstjänsten i Lunds domkyrka dit allmänheten inte fick komma. Jag kände sig nästan som om jag var där – jag var inte bara en åskådare. Människorna inne på Malmö Arena knäböjde, sjöng och svarade på det som sades, precis som om de varit närvarande i domkyrkan.
Påve Franciskus och Lutherska världsförbundets Munib Younan undertecknade ett dokument med fem åtaganden, så kallade ekumeniska imperativ, som talar om bland annat enhet och öppenhet och om att man ska vittna tillsammans om gud ”genom tjänst i världen och för medmänniskan”.
Efter gudstjänsten begav sig påven till Malmö Arena där han skulle var “höjdpunkten” på eventet. Undertiden pågick del tre med mer sång, uppvisningar och bön.
Slutligen anlände påven tillsammans med högsta ledaren för lutheranerna. Han kördes med en liten minibil längsmed sidogången, med vakter från alla håll. Det gjorde det ganska svårt att ta en bild på honom, särskilt i kombination med att bilen körde rätt så snabbt (fast väldigt långsamt för att vara en bil). Som sagt var, så satt jag längst ut på raden av stolar, närmast sidogången. Detta innebär att påven åkte förbi alldeles intill mig.
Jag, Marta, stod en till två (har lite svårt att bedöma avstånd) meter ifrån påven! Kan någon fatta det?! Nej, det går inte, det är fullkomligt ofattbart!!!
Nästkommande dag var det dags för mässan som flera tusen katoliker hade väntat på. Den leddes av påven Franciskus tillsammans med ett tiotal präster och ägde rum på Swedbank Stadion.
Vi promenerade dit på cirka en halvtimme, då stadion inte ligger långt från Altona. Staden såg ut precis som vanligt och man var tvungen att komma nära stadion för att upptäcka att något var på gång. Längst vägen stod det parkerade bussar med loggor från Sverige, men även andra delar av Norden. Och kom man ännu närmare upptäcker man strax de enorma köer som ledde mot ingångarna. Jag ställde mig i kö L och stod där lydigt tills den hade minskat i sin längd rejält, men det var fortfarande långt kvar till slutet på den. Som tur vad kom en vänlig funktionär och rådde oss att istället flytta till kö K som han ansåg vara betydligt kortare. Jag lydde hans råd. Och tur det, för precis när jag hade kommit in på stadion (efter att ha gått igenom en säkerhetskontroll) hörde jag jublet från människor. Påven hade anlänt!
Jag hade hört att man inte längre skulle få komma in efter att påven anlänt och jag hörde att det fanns folk som inte längre fick komma in, så jag hade verkligen tur som hann in i tid! Kanske var det funktionärens förtjänst? Kanske hade jag inte hunnit in om han inte hade tipsat mig, och andra i kön om att flytta till en annan kö.
Altaret fick inte stå på gräset i mitten av stadion eftersom Malmö FF skulle spela en till match där och
gräset behövdes bevaras i gott skick till dess, så man hade byggt en plattform där det istället skulle stå på en av kortsidorna.
När påven åkte in på stadion med sin minibil, skyndade jag mig fram till första raden för att försöka ta en bild på påven eller, om jag har tur, skaka hand med honom. Jag lyckades filma när påven var som närmast platsen där jag stod.
Tanken på att Franciskus går fram till de allra minsta och svagaste får mig glömma att jag inte fått skaka hand med honom, glädja mig av att jag fått se honom på nära håll och ännu mer hålla fast vid min övertygelse – påven Franciskus är en stor människa som vi bör efterlikna i våra handlingar!
Dagen efter, klockan 9:31 tog jag tåget hem till Stockholm, men i min packning hade jag, förutom det jag hade haft med till Malmö, inte bara ett träkors och en bunt med papper, utan även en massa upplevelser som kommer vara kvar i mitt minne för alltid.
av Marta Faryna, klass 7,
för Skoltidningen
Hösten – en dikt
Hösten.
Den vackraste tiden på året.
Då träd klär av sig sina löv och
bereder sig för en hel vinters sömn.
Likt små barn slänger de sina kläder på marken.
Och precis som de försöker de fördröja den stund
då de ska lägga sig till sömns.
Hösten.
Den tid precis innan människorna går i ide
med sina filtar, chokladkakor, temuggar
och hundratals ännu olästa böcker.
Hösten.
Den tid då de fortfarande finner det roande
att gå ändlösa promenader bland höstlöven
hållandes varann hand iklädda halsdukar,
mjuka sjalar och med glittriga fingervantar.
Hösten.
Den som varar fram tills dess
att den första snöflingan faller
och var och en blir tvungen att erkänna
– den är slut.
av Marta Faryna, klass 7
för Skoltidningen
Högstadiets paddling
Fredagen den 9 september genomförde högstadieklasserna sin första friluftsdag för terminen – paddlingen i Djurgårdskanalen. En tradition som pågått 27 år. Skoltidningens redaktion ger personliga återblickar på dagen.
Vi paddlade på Mälaren vid Djurgårdsbron den nionde september, alla var taggade fast de flesta var väldigt rädda för att det inte skulle gå bra för att de paddlade för första gången.
Jag tycker att det var underbart att paddla och jag trodde att jag väl skulle bli uttråkad av att paddla i en och en halv timme fast det blev jag inte alls och jag bara ville fortsätta paddla efter att tiden har gått för oss. Det var roligt att paddla med hela klassen ute på vattnet för att man kunde göra tävlingar och det blev ännu roligare när man krockade med varandra (: Men det allra bästa var när jag och Polina (jag paddlade alltså med henne) åkte ut på vattnet och ingen av oss visste hur man styr en kanot och det första vi gjorde var att vi fastnade i stenarna som fanns runt vattnet. Tillslut efter en lång stund av att försöka ta sig ut började vi förstå hur man styr och fort så förstod vi och kom ikapp alla andra. Det andra roliga som hade hänt var när jag råkade tappa min paddel och så började alla skratta och när Kacper försökte ta upp den så tappade han sin egen.
Sedan när vi har gått ut från kanoterna och var på fast mark igen åt alla sin matsäck och så var paddlingen slut.
Jag tyckte om den dagen jättemycket och jag längtar redan till nästa paddlingsdag som vi kommer ha nästa år. (:
av Joanna Gnilka, klass 7
Fredagen den 9 hade vi paddling vid Djurgårdsbron
Jag och min kompis tog samma tåg direkt mot Karlaplan, där vi hade tänkt att möta upp resten av klassen. Tydligen kom vi dit innan alla andra kom dit, utan vår vetskap då, så vi irrade runt i ca 10 min innan vi till slut såg hur resten av klassen kom upp ur tunnelbaneuppgången.
Vi gick från Karlaplan, till Djurgårdsbron, där vi skulle paddla ifrån. Jag hade inte nödvändigtvis den bästa fredagsmorgonen, så medan de flesta pratade glatt, gick jag några steg framför och grubblande med mina egna tankar.
Efter ett litet tag kom vi då fram till Djurgårds bron, där såg vi hur magister Ernö och fröken Kristina väntade tålmodigt på oss.
Instruktören, Karl, berättade för oss lite grundläggande kunskaper som kunde vara viktigt att veta, t.ex att man inte ska stå i kanoten. Strax efter skulle vi hämta våra flytväster, då hörde man hur några tjejer i klassen gick runt och krama alla medan de sa “Ifall vi dör”.
Efter ett litet tag av väntade fick jag och min kamrat till slut vår kanot, vi kom enkelt ut på vattnet utan problem. Men min vän var inte riktigt den bästa personen på att paddla, men det funkade bra.
Nu hade vi varit ute på vattnet i ca 40 min och vi började bli uttråkade, så vi och en kanot med några trevliga tjejer, bestämde oss att åka till en strand kant och bara prata. I ca en timme satt vi och pratade, det var väldigt trevligt och roligt att bara inte göra något alls.
Självklart efter detta paddlade vi tillbaka till de andra och lämnade vår kanot, och sedan åt vi vår matsäck. Det var en jätte rolig dag och ganska lugn, jag ser fram emot nästa års paddling.
av Mauro Lindberg, klass 7
Fredagen den 9 september var det den första friluftsdagen för oss i högstadiet. Vi skulle paddla. De flesta kunde inte paddla sedan innan så de var lite spända och rädda att de skulle ramla i vattnet. Klassen träffades vid Karlaplan och promenerade ner till Djurgårdsbron, när vi kommit ner fick vi instruktioner av magister Ernö hur allt skulle gå till. De första timmen paddlade vi, sjuorna, efter oss åttorna och sist niorna.
Allt gick bra, i början hade några problem men det löste sig med hjälp av fröken Annika som sedan tidigare vet hur man paddlar. Den första halvtimmen var vädret inte helt på vår sida, men sedan lättades det upp. Vi paddlade i 1 timme och 30 minuter, dock blev det lite långtråkig vid slutet men vi hade endå roligt.
När vi var klara med paddlingen var klockan 11 så det blev en tidig lunch. Efter den medhavda lunchen var dagen slut och jag tror att några tyckte att det var ganska skön att sluta lite tidigare. Det var en lyckad friluftsdag!
av Petra Walther, klass 7
En rörande teaterupplevelse
Efter lunchen på torsdagen den 7 april så skulle vi i klass 7 få åka till Högdalen och ta del av en teaterupplevelse. Vi hade fått veta att den hade något med sagan “Hans och Greta” att göra, fast med temat “papperslösa”
Vi tog tunnelbanan dit och gick dit till Fria teatern i Högdalen som inte var långt från stationen och blev varmt välkomnade.
Pjäsen heter “Hans och Greta i Högdalen” som är skriven av Daniel Karlsson och är regisserad av Per Lasson. Den handlar om något viktigt, som händer hela tiden fast som kanske vi som ungdomar inte tänker på så mycket. Den handlar om papperslösa barn som gömmer sig och fruktar att bli tagna och bli hemskickade varje sekund. Barnen blir också utstötta som att de inte kan ta del av några aktiviteter eller annat som kräver att ha ett personnummer.
Den var spelad av Anna Littorin och Mallin Güettler, det var utspelat som att ha varit i ett enda rum hemma hos den gamla gumman som gömde de stressade barnen. Pjäsen gör också många liknelser från den gamla sagan skriven av bröderna Grimm.
Jag gillade verkligen den här pjäsen för att den väckte känslor om det som händer just nu och hur två ensamma barn kan känna sig, som skådespelarna visade väldigt bra. Man fick tänka själv om den gamla gumman var god eller ond och om den skulle sluta som sagan, för att det inte alltid slutar lyckligt i verkligheten.
Den får 5/5 stjärnor för att skådespelarna visade och väckte känslor, att den hade lite komedi och att den visar något seriöst på ett fantastiskt sätt. Scenen och rekvisitan användes också på ett bra och kreativt sätt.
Många i klassen gillade också den och den lärde oss något viktigt, att inte alla har sina föräldrar, en säng att sova i och ett ställe att kunna känna sig trygg.
Av Fredrik Andersson, klass 7
för Skoltidningen
Vårens lågstadiefest
Varje termin får sjuorna lov att ordna en fest till klass 1,2 och 3 för att kunna ge dem en rolig upplevelse och själva tjäna lite pengar till klassens Romresa våren 2018.
I onsdags var det vår tur igen. Vi i sjuan var väldigt nervösa, eftersom vi var oroliga att denna fest inte skulle bli lika uppskattad som vår förra. Vi hade samma rutiner som förra gången att vi delade in oss i grupper och sedan började vi planera och förbereda. Vi var lite oroliga att vi inte skulle hinna med att ordna allting, men ibland fick vi byta ut en lektion för att kunna fixa allt.
På onsdagen var vi alla förväntansfulla och redo för en ny fest. Redan när vi började lägga all mat och snacks på bordet hade vi fått en publik som stod utanför och stirrade, med öppna munnar, på allt gott.
När klockan äntligen slog tre, kom barnen rusande in. Det är inte så svårt att gissa vad de gjorde först.
Även om vi gav dem saft och ett kex rån i början av festen, gick de direkt och tömde plånboken. Men, men vi ska ju inte klaga det är ju därför vi ordnade festen.
Det fanns mycket lek och dans. Det var barnen som själva fick välja den. Barnen hade ständigt leenden på sina ansikten och vi hade också kul. Det fanns lekar som lekgruppen ordnade t ex limbo, dansstopp och som på traditionellt vis fick vinnaren ett pris. Vi tog också upp barnen på scenen, där de kunde dansa.
När festen var slut och allt var slutsålt och alla barn fulla av socker, lek och dans lämnade de lokalen och kvar var städningen. Eftersom alla var trötta, visste vi att om vi ville gå hem var vi tvungna att städa. Vi hjälpte varandra och städade upp alltsammans, väldigt fort. Sedan gick vi alla hem med glada hjärtan, men trötta kroppar.
Rohil Lahdo, klass 7
för Skoltidningen
Läsning för ettorna
Torsdagen den 21 april skulle vi i SV 7 läsa våra sagor för dem i klass 1. Det var en del av vår läsvecka.
Jag var lite nervös, eftersom jag hade aldrig gjort något liknande. Innan vi begav oss till klassen behövde vi anpassa texterna för att kunna läsa dem för dem i ettan. Alltså förkorta texten så att det blev lättare att förstå.
På torsdagen fick vi läsa våra sagor för två ettor var och det gick jättebra. Jag frågade några andra i sjuan hur det gick för dem, de flesta sa att det gick jättebra och att det var kul. De två eleverna jag läste för lyssnade väldigt bra och de hade många idéer för teckningar för sagan. De förstod också sensmoralen i sagan väldigt bra.
Jag hoppas att vi kan göra detta flera gånger därför det var väldigt kul och jag tyckte att ettorna var väldigt intelligenta med idéer och att komma på sensmoralen av historien. Det känns också som att ettorna tyckte om sagorna väldigt mycket.
av Fredrik Andersson
klass 7 för Skoltidningen