Hem » Inlägg märkt 'högstadiet'
Etikettarkiv: högstadiet
Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder
Torsdagen den 2 maj vaknade många av oss med regnet smattrande mot sovrummets fönsterkarm. ”Och vi som har idrottsdag idag, utomhus”. Det var dags för högstadiets dag nere på Enskede IP. Plan B fanns inte utan bara plan A – att ha en bra dag nere på IP med många fina resultat. Magister Attila, vi lärare och elever var redo. Oavsett väder!
Kl. 9 körde dagen igång med att uppvärmningspass. Redan då insåg många elever att de kanske skulle ha tagit med ombyteskläder, att det fanns risk att bli blöt under dagen. Ändå var glada miner, många skratt och armar sträckta mot skyn.
Klasserna var indelade i grupper. Varje grupp skulle hoppa höjdhopp, stöta kula, hoppa längd, springa 60 m, springa 1500 m och däremellan spela fotboll. Det blåste, regnade och var riktigt kyligt men stämningen förblev god. Vid lunchtid levererades kycklingsallad, dricka och frukt. Då var det skönt med lite paus under läktaren.
Ett stort tack till magister Attila för en välplanerad idrottsdag och alla elever som genomförde dagen i ur och skur. Tänk då vilka fina resultat det kan bli i solsken!! Tack också alla kollegor som hjälpte till vid sina stationer! Team work på högsta nivå!! Tack, Miguel, för några av bilderna!
Vad tyckte då eleverna? ”Välplanerad dag.” ”OK.” ”Nästa gång ska jag ha med varma kläder.” ”Kul!”
Vilka var då mina expertkommentarer? ”Upp med fötterna! Upp med rumpan! Ta sats! Tänk på ryggen! Du ska över, inte under, ribban! Bra, du kan!! Våga!!” Det var fantastiskt att se glädjen hos eleverna när de lyckades. Det finns några blivande höjdhoppare i klass 7. Om två år hoppas jag att skolrekordet på 175 cm ryker!
Reflektioner av Kristina Klempt (”höjdhoppsexpert”)
Caritas fasteinsamling
Idag fick högstadiet besök från Lund. Det var broder Henrik Alberius, dominikan, som kom för att informera klass 7 och 8 om Caritas och hjälpprojektet i Sydsudan som är årets fasteinsamling.
Onsdagen den 10 april har vi en schemabrytande aktivitet. Eleverna på högstadiet har letat upp arbetsuppgifter att göra denna dag. Den ersättning de får för sina fyra timmar går oavkortat till denna fasteinsamling.
”Vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig”
Inbördeskrig och matbrist har tvingat miljoner människor på flykt från sina hem. Sedan det fattiga Sydsudan blev självständigt 2011 pågick strider i många år och befolkningen lever i dag under vedervärdiga förhållanden. Barn och familjer vittnar ännu om massakrer, våld och övergrepp. De är rädda och flyr för sina liv.
Misslyckade skördar och torka gör att människor inte har mat för dagen. I krigets spår sprids nu sjukdomar och det finns ett enormt behov av mediciner och sjukvård. Hösten 2018 var drygt 4 miljoner människor på flykt. Antalet som dödats under den utdragna konflikten uppskattas till nästan 400 000 människor.
Caritas Sverige och Caritas Tyskland startade år 2017 tillsammans ett projekt för två områden i norr. Stockholms katolska stifts fasteinsamling 2017 togs upp till detta projekt och vi kunde sända ner drygt 2 miljoner kronor till projektet.
Men nöden och svälten fortsätter och är fortfarande en grym realitet. Därför fortsätter vår insamling till Sydsudan 2019.
Skidåkning i Flottsbro
Fredagen den 15:e februari var det äntligen dags för hela högstadiet årliga traditionella skidåkning i Flottsbro. Tillsammans med skidåkningen är det en massa skratt och fall på backarna men som tur var det inga allvarliga skador i år. Själv måste jag säga att just den här gången då vi var ute i backarna med klassen var den roligaste gången av alla gånger då vi har varit där.
Det började med att vi åkte bort till barnbacken som är den lättaste och började lära en av mina vänner att åka skidor eftersom det var hennes allra första gång. Det var otroligt kul och hon var jätteduktig och åkte redan flitigt mot slutet av dagen. Det roligaste var ändå när jag som redan kan åka skulle rutscha nerför hela backen och på något sätt inte hann bromsa nere vid staketet, jag ramlade så att hela nätet föll och låg på snön med mina skidor någon meter bort ifrån mig. Efter allt skratt på den lilla backen åkte vi alla som kan åka bra till den större backen och hade minst lika roligt där.
Efter några intensiva timmar av skidåkning och lunch däremellan när dagen började närma sig sitt slut hittade jag tillsammans med en grupp elever från min klass en väg offpist och självklart så djärva som vi är bestämde vi oss för att åka dit. Denna väg bestod av en massa stenar och lera som är nästan omöjliga att åka på men vi tog oss alla igenom det och hade otroligt roligt. När vi åkte för andra gången på samma väg var det ännu roligare då en av mina klasskamrater som åkte framför mig plötsligt ramlade ner i leran och jag som då åkte bakom honom också ramlade helt omkull på den äckliga våta marken. Vi åkte sist av alla så inga av våra vänner såg det som hände och efter någon minut när vi helt kladdiga och nersmorda i leran åkte ut och alla såg oss utbrast vi i högt skratt och jag måste säga att även fast det var det obehagligaste som hände mig på hela den dagen var det även det roligaste och kommer säkert förbli ett bra minne med mina vänner.
Det var min sista gång i Flottsbro med skolan då jag går ut nian i juni och jag kommer sakna det oerhört mycket. Det var några av de bästa dagarna på hela skolåret och det är just från skidåkningen som jag har några av mina favoritminnen med klassen.
Joanna Gnilka, klass 9
för Skoltidningen
Val 2018 på högstadiet
Nu har det varit val i Sverige och alla svenska medborgare som är över arton år hade möjligheten att rösta om vårt lands styre. Men fredagen den 7:e september fick även vår skolas alla högstadieelever rösta på dem som de tycker borde styra i landet.
Varje gång då det genomförs riktigt val i Sverige så genomförs också ett skolval. Där kan hela Sveriges elever rösta på riktiga partier som de tycker borde styra. Röserna påverkar självklart inte det riktiga valet men det är alltid intressant att se vad den yngre generationen tycker.
Skolvalet är även till för att elever ska ha möjligheten att lära sig mer om hur det går till och vad det är man gör när man röstar. Det är för att det genomförs på precis samma sätt som det riktiga valet. Eleverna i klass nio som då höll i valet hade redan påbörjat förberedningarna redan på vårterminen, redan då gick några av dem på en kurs där de lärde sig om hur man skulle realisera valet. Senare i slutet av vårterminen strax innan sommaren började alla klasser läsa om de olika partierna som sitter i riksdagen och repetera det hur Sverige styrs.
På de första dagarna på terminen efter sommarlovet började hela högstadiet fördjupa sig inom vad partierna tycker och vad de står för i detta val, eleverna hade då även möjligheten att börja bilda egna åsikter om vilka partier de tycker borde sitta i riksdagen.
När dagen för skolvalet väl var inne förbereddes allt av ett utvalt team från klass nio. Elever skickades in fem och fem och fick en genomgång på hur man röstar sedan fick de ta de valsedlarna de ville ha och gå bakom val skärmarna och lägga i den valsedel vars parti de ville rösta på. Sedan prickades alla av i röstlängden och deras röster lades in i en låda där alla röster samlades.
Direkt efter att alla elever i högstadiet hade röstat klart satte organisationsteamet igång med att räkna alla röster, det bestod av flera olika processer som att separera giltiga från ogiltiga röster och dela upp de partivis och till sist räkna alla röster flera gånger om av flera personer för att vara 100% säker att rösterna är rätt räknade.
Skolvalet var en otroligt bra möjlighet för eleverna att bilda egna politiska åsikter men även att vara källkritisk när man hittar fakta om olika partier och självklart att få testa hur ett riktig val går till och hur det kommer att vara när de väl kommer vara vuxna och kommer rösta på riktigt.
//Joanna Gnilka, åk 9
Skoltidningen
Novelltävlingens vinnare del 2
Temat för klass 7 var ”Flykten”. Det finns många sätt att fly från något, det kan vara krig, en alkoholiserad förälder, mobbning, sexuella trakasserier, naturkatastrofer eller ett fängelsestraff. Ibland vill man kanske bara helt enkelt fly från sig själv.
De tre nominerade i gruppen Svenska klass 7 är: Wiktoria M, Lynn och Martyna.
De nominerade i SVA klass 7 är: Oliwia, Daniel B och Victoria S
Det vinnande bidraget SV 7
SV klass 7 Juryns motivering:
Den vinnande novellen tar upp något som tyvärr är aktuellt i dessa dagar och har fått strålkastarljuset på sig. Sexuella trakasserier kan aldrig accepteras utan måste bemötas med nolltolerans. Som läsare fastnar du direkt och vill veta hur denna unga flicka ska klara av vardagen och mötet med sin förövare. Det öppna slutet kan tolkas på olika sätt.
Textutdrag:
”Han gillar egentligen inte mig, han gillar inte hur jag är som person, han gillar inte mina vänner och han gillar inte mitt beteende. Men det finns en sak han gillar väldigt mycket om mig, det är min kropp. Ändå är han min pappa. Jag är bara 15 år men det här började när han kom tillbaka till mig och mamma. Jag vill må bra och jag vill gå i skolan som alla andra gör, jag vill gå dit utan oro med att senare gå tillbaka hem. Jag vill inte tänka på vad som kommer hända hemma, jag vill verkligen inte tänka på hur min pappa kommer att behandla mig.”
Den vinnande novellen är skriven av Wiktoria Malinowska. Hjärtligt grattis!
Här kan du läsa hennes bidrag:
FLYKTEN
Han gillar egentligen inte mig, han gillar inte hur jag är som person, han gillar inte mina vänner och han gillar inte mitt beetende. Men det finns en sak han gillar väldigt mycket om mig, det är min kropp. Ändå är han min pappa. Jag är bara 15 år men det här började när han kom tillbaka till mig och mamma. Jag vill må bra och jag vill gå i skolan som alla andra gör, jag vill gå dit utan oro med att senare gå tillbaka hem. Jag vill inte tänka på vad som kommer hända hemma, jag vill verkligen inte tänka på hur min pappa kommer att behandla mig.
Jag har fjärrkontrollen i min hand, jag trycker snabbt på volym knapparna tills det kan bli till det högsta. Jag vill inte ens höra mina egna tankar. Just nu sitter jag bara i en t-shirt, men jag vet att så snabbt han kommer måste jag ta upp mina mjukisar från golvet. De ligger där bara för att jag inte orkar städa upp allt annat skräp, det ligger gamla förpackningar av mitt smink, tallrikar och en massa glas. Men varför ska jag ta upp det? De bryr sig ändå inte om mig, särskilt min mamma. Jag är rädd att han kommer hem från jobbet utan henne, om han kommer med mamma vet jag iallafall att han inte kommer göra något åt mig. I skolan är jag egentligen den glada och alltid positiva tjejen, men hemma är jag raka motsatsen. Det behöver ingen veta, säger han.
Jag hör nycklarna vrida i dörrlåset, han är här! Jag skyndar att ta upp mina byxor, jag sätter på mig de snabbt och stänger av tv:n. Jag slänger mig i sängen och låtsas att sova, kanske låter han mig vara ifred? Jag hör han gå mot mitt rum. Men jag hör nog mamma, jag hör ju att han pratar. Men han öppnar min dörr, jag hör det. Och jag hör inte hans röst, jag hör ingen mamma. Han pratade bara i mobilen. Jag blir ännu mer rädd för varje sekund som går. Men jag låtsas att sova ändå. Jag känner hur min säng sänker sig bredvid mina fötter, hur hans hand är på mitt ben. Vad ska jag göra? Ska jag säga ifrån?? Nej jag kan inte, som om han bryr sig om det. Hans hand fortsätter uppåt. Men han har inte gjort något ännu. Han börjar ta på mig på de ställen han inte borde röra mig på, igen. Euw tänker jag, även gör jag inget. Jag är så äcklig att jag inte säger något. Hur kan folk ens gilla mig.
Nu är jag i skolan, morgonen därpå. Efter det som hände igår, ville jag egentligen ingenstans. Men det är mitt fel, jag lät han göra det han ville. Folk börjar märka att något är fel med mig. Jag har så himla bra vänner, de frågar alltid mig hur jag mår eller vad det är för fel. Men jag förtjänar inte de. Jag blir nervös och rädd när de frågar mig, jag vet att jag borde säga till någon av mina vänner eller till någon annan. Men jag vågar inte, det kommer ändå inte förändra något. Så det slutar alltid med att jag säger att jag bara är trött. Och om jag skulle säga det som händer, skulle de anmäla det, då skulle jag hamna någon annanstans. Det vill jag inte, jag kan inte lämna mamma själv med han.
När jag är påväg hem, är det redan mörkt. Det är ju vinter. Sista lektionen jag hade var idrott, tjejerna såg att jag hade blåmärken på benen. De behövde inte ens säga något, men jag kunde se på de vad de tänkte. Jag vet att pappa kommer hem sent idag, så mamma borde redan vara hemma. Jag blir glad, för första gången på länge. När jag kommer hem, blir det ändå inte så som jag förväntade mig. Mamma sitter på min säng, hon ser arg ut. Men jag har ju inte gjort något? Jag sätter min väska på golvet och går fram till henne. Jag frågar vad som har hänt, hennes svar är konstigt. Hon frågade vad jag har sagt för idiotiska lögner till folk i skolan. Jag har ju inte sagt något?
– Varför måste du vara så dum? Varför tror du att du kan gå runt o snacka sånt skit? Skolan ringde mig och sa att det var några elever som sa att du blir slagen hemma! fortsatte mamma.
– Jag har inte sagt något sånt! De kanske såg mina blåmärken,annars vet jag inte vart de fick en sån ide från! sa jag.
Hon brydde sig inte, hon ställde sig bara upp. Hennes blick var arg och ledsen på samma gång. Hon gick fram till min dörr och stängde den hårt efter sig.
Jag orkar inte mer, det kommer ändå sluta med att jag kommer bli tagen ifrån min mamma. Jag är besviken på mig själv, varför skulle jag fortsätta att låta han göra sånt på mig? Allting är mitt fel, så det blir bättre för både mig och min mamma om jag försvinner. Min flykt kommer innebära död. Men jag bryr mig inte, jag är hellre död än att vara här en enda timme mer. Jag ska bara skriva ett brev till mamma, i det ska det stå allt som har hänt. Och vem min pappa egentligen är. Men också att jag älskar henne, hejdå mamma. Hejdå gamla jag!
Det vinnande bidraget SVA 7
SVA klass 7 Juryns motivering:
Den vinnande novellen har lyckats få med många av de genretypiska dragen för en novell. Inledningen är spännande och bidrar till att man som läsare blir nyfiken och vill fortsätta läsa. Beskrivningarna är fängslande. Novellen slutar med en koppling till inledningen.
Textutdrag:
”- Jag är trött på det här, jag orkar inte leva så här längre, skrek jag.
– Vi har levt så här i många år, det är bara att bli van vid det, sa mamma.
– Men jag klarar inte det, det är orättvist, sa jag medan jag sprang till mitt rum.
– Vad är det? sa min lillasyster Emma.
– Vi har levt som slavar i många år och ingen gör någonting åt det.
– Jag tycker inte att vi är slavar, vi har många regler men vi har det bra här.
– Men du är för ung för att se det.
– Jag önskar att jag kunde se vad som var bakom murarna, tänkte jag ”
Den vinnande novellen är skriven av Victoria Suárez Riera. Hjärtligt grattis!
Här kan du läsa hennes bidrag:
Flykten
– Jag är trött på det här, jag orkar inte leva så här längre, skrek jag.
– Vi har levt så här i många år, det är bara att bli van med det, sa mamma.
– Men jag klara inte det, det är orättvist, sa jag medans jag sprang till mitt rum.
– Vad är det?, sa min lillasyster Emma.
– Vi har levt som slavar i många år och ingen gör någonting åt det.
– Jag tycker inte att vi är slavar, vi har många regler men vi har det bra här.
– Men du är för ung för att se det.
Jag onskar att jag kunde se vad som var bakom murarna, tänkte jag.
Nästa dag:
Jag, mamma och Emma satt på köksbordet och åt frukost innan mamma skulle till jobbet och jag och Emma till skolan. I skolan lär dem om hur vi borde reagera om någonting händer och om vilka regler vi måste följa. Regler som: Du får inte går någonstans utan representat om du är under 15 år… Du kan vara bo i den del av sämhället dina representater tillhör i och så vidare. Vi bor i ett samhälle där om du inte följer reglerna blir du straffad. Den viktigate regel vi här är att vi får INTE gå förbi murarna.
Jag ska förklara hur det ser ut…. vi är ett samhälle med 100 000 invånare och vi är indelad i 5 olika grupper: Det finns dem ”våldsamma”, dem hjäper om det var krig eller något på det sättet men när det inte är krig så gör vad dem vill. Dem hjälper att hålla samhället säker så dem får vara med och bestämma. Det finns dem Inteligenta, dem jobbar som doktorer ,lärare, sköterska och mer. Dem har mycket makt i samhället, många av har kommit på våra regler. Det finns dem utan namn, dem som bor i den del av samhället har brytt reglarna så nu får dem inte gå någonstans utan en vakt med sig. Det finns ”bonderna”,dem odlar maten och tar hand om djur och växter. Dem får också bestämma eftersom det är tack vare dem vi lever och har mat. Sen finns vi ”hjälparna” eller som jag brukar kalla oss slavarna. Vi är dem som gör vad alla säger, om någon från det ”Inteligenta” gruppen säger att vi ska städa deras hus måste vi det. Det är vad som står på reglerna och vi får inte säga något åt det. Det finns gamla murar av tegel som bygdes av våra förfäder hundra tusen år sen. Varje år får vi lägga på mer sement ovh tegelså att muren håller längre. Många har försökt rimma eftersom dem vill inte leva så här längre men ingen har lyckats.
Jag har alltid drömt om hur det ser utt utanför murarna. Jag har alltid vilja rymma men jag kunde inte lämna min mamma och syster här. Min pappa innan han dog hade planerat med min farbror hur dem skulle rimma men dem dog när dem försökte. Men jag har kvar hans plan och någon dag kommer jag att rymma. Jag har alltid önskat mig se världen från ut sidan, jag har blivit behandlat på ett dålig sett sedans jag kunde gå.
På pappas plan stog det att det fanns en by nära vår samhället och det stog en karta och allt. Jag hade också planerat lite själv. Eftersom jag var över 15 år kunde jag gå runt samhället utan representat och jag vet när vakterna har koll på muren och vart det fanns kameror. Eftersom vi ”hjälparna” hjälpte till med att renoveran muren viste jag var det fanns trappor för att komma hela vägen upp.
Nästa dag:
Som vanligt sitter jag, mamma och Emma på bordet och äter.
– Mamma om du kunde rymma med oss skulle du?, frågade jag.
– Absolut inte, jag har lev så har hela mitt liv och jag kan inte tänka mig hur det skulle vara om jag rymmde, vist kan det vara jobbigt men har är vi säkra och friska. Du tänker inte rymma va? du är inte ens 18, sa mamma arg.
– Inte än, om 2 månder är jag det.
– Nej, jag tänker inte låta dig försöka rymma och dö för det. Jag har redan förlorat din pappa, jag tänker inte förlora dig. sa mamma medan hon gick iväg.
Jag kände mig ledsen efter detta konversation, jag tänkte inte på vad som skulle hända om jag försvann, jag tänkte bara på mig själv och hur jag skulle känna mig. Men jag kunde förtfarande inte bo kvar har. Här har alla kallat mig för hemska saker, här behandlar alla mig som jag var värt mindre, här hade jag förlorat min pappa, här kan jag inte vara fri.
Jag bestämde mig att rymma ändå, jag lämnade en lapp till min mamma och min syster. Det stog att jag älskar dem med hela mitt hjärta och att jag var ledsen men jag behövde rymma, det stog att jag skulle komma tillbaka någon dag men för tillfället tänk bara att jag kommer att alltid finnas där med dem.
Jag var beredd på allt. Jag visste exakt vad jag behövde göra men det var någonting som överraskade mig. Mamma hade berätta till vaktern att jag skulle försökt rymma. Den här vakten var inte en vanlig vakt, han var pappa vän så han skulle inte döda mig men han försökte fortfarande stoppa mig. Men dem var för sena jag var redan bakom muren när jag hörde min mammas röst. Det var sista gången jag hörde hennes röst.
Det här hände för 5 år sen. Jag bor på byn, jag var glad och för första gången var jag fri.
Novelltävlingens vinnare del 1
I måndags under vår Nobel- & novelldag presenterades vinnarna i årets novelltävling. Juryn har bestått av eleverna i klass 9 SVA och SV för respektive grupp. Ett hjärtligt tack för er insats!
Temat för klass 8 var ”Stockholm i mitt hjärta”. Titeln känner många igen från Allsång på Skansen, men den kan också symbolisera längtan hem till storstaden ifrån landsbygden eller utlandet, kärleken till förorten eller bara till musiken som påminner om den stora kärleken eller en älskad släkting.
De nominerade i SVA klass 8 var: Inigo, Magdalena och Alexander.
De nominerade i SV klass 8 var: Madeleine, Nadia och Marta.
Det vinnande bidraget SVA 8
SVA klass 8 Juryns motivering:
Inledningen börjar med en gåtfull händelse. Innehållet i novellen är mystiskt och spännande och gör att läsaren får många frågor att fundera över. Temat Stockholm i mitt hjärta är tydligt i hela novellen. Beskrivningarna lyfter novellen till toppnivå. Det var ett överraskande slut som ingen kunde tänkt sig!
Textutdrag:
“Jag vaknar upp men ser ingenting, det är mörkt som en decembernatt. “Vart är jag” är jag frågan jag ställer till mig själv. Jag försöker minnas det senaste som hände, men just nu är det omöjligt. Det som skrämmer mig är att jag ligger i en pöl full av blod. Det enda jag hör är regndropparnas studsande mot taket.”
Den vinnande novellen är skriven av Alexander Jastezebski. Stort grattis!!
Här kan du läsa hans bidrag:
Stockholm i mitt hjärta
Jag vaknar upp men ser ingenting, det är mörkt som en decembernatt. ”Vart är jag” är jag frågan till mig själv. Jag försöker minnas det senaste som hände, men just nu är det omöjligt. Det som skrämmer mig är att jag ligger i en pöl full av blod. Det enda jag hör är regndropparna studsa mot taket. Smärtan i högra armen gör nästan att jag vill bara somna om, men det går inte. Långsamt reser jag på mig, ser mig omkring och försöker få reda på vart jag är. Jag får syn på en liten lampa, jag tänder den och ser..
Bip bip bip, låter väckarklockan. ”Jag hatar dig” skriker jag till den och stänger av den med stor ilska. En ny dag, tänker jag undra vad som väntar mig idag. Jag gnuggar på ögonen och går raka vägen till garderoben. I den hittar jag min exklusiv klocka, en dyrbara kappa och den nyaste modellen av skorna, som det finns bara 3 exemplar i världen. Jag tar mig till köket, fast fortfarande med sega steg, och äter min favorit yoghurt. Under tiden jag äter ser jag ner på klockan, ”Va, är det redan 7.30” ropar jag högt och rycker till och sprutar ut all min kaffe jag hade i munnen. Snabbt som blixten låser jag min dörr och skyndar mig till jobbet.
”Perfekt”, säger jag med en sur röst. Bussen kommer om 15 minuter, hur kan bussarna komma så sällan i en så stor stad som Stockholm. Vädret är tragiskt, det regnar väldigt mycket och det ska fortsätta så hela dagen. Efter en kvarts väntetid så kommer bussen, jag kliver och det första jag märker är att chauffören verkar påverkad. Han darrar mycket och ler jättekonstigt. ”Hoppas jag bara kommer fram till jobbet” tänker jag. Nästa sak jag märker är att bussen som alltid brukar vara enormt trång vid den tiden, idag är tom. Inte en enda person finns här, väldigt konstigt. Jag sätter mig och tänker på hur jag ska förklara min sen ankomst till chefen, det blir inte lätt. Plötsligt ser jag hur bussen kör åt fel håll. Jag stampar enormt hårt med min fot mot golvet och till och med sparkar på sätet framför mig, men busschauffören märker ingenting. Jag bestämmer mig för att säga åt den att vi kör mot fel håll, exakta stunden jag reser mig upp ser jag hur bussen med hög fart kör rakt in i ett träd. Jag svimmar.
”Det är ju en död kropp” skriker jag så att man hör min stora rädsla i rösten. ”Vad är det som händer”. Jag vill att det här ska bara vara en dröm, men det är det inte. Jag måste ta mig härifrån, när jag ser mig omkring för att hitta utgången ser jag att jag befinner mig i en liten stuga. Konstigt nog så ser jag min dyrbara kappa hängandes på en stol, det är den som jag tog på mig imorse. Eller kanske har det gått en vecka, jag vet inte. Innan jag ger mig iväg vill jag bara se om jag känner den personen som är död, det gör jag inte. Men istället märker jag att den personen liknar mig otroligt mycket, nästan som om vi var tvillingar. Jag sätter på mig kappan och undersöker mina fickor, det ska man alltid göra när man har svimmat och vaknar upp någonstans man inte vet vart. Jag hittar ingenting, inte ens min mobiltelefon. ”Håll dig lugn” viskar jag till mig själv flera gånger, det är viktigt i den här situationen att tänka klokt. Jag lämnar stugan och ser att jag befinner mig en liten skog, eftersom man kan se några byggnader längre bort. Jag sprang allt jag har till den närmaste byggnaden, på vägen ser jag en buss. I första sekunden är jag världskrämd, men lägger sedan märket till att det är absolut inte samma chaufför som min buss hade. Men när jag läser det som står på bussen stannar jag till, min haka hänger ner och mina ögon ser ut som om de skulle snart hoppa ut. ”Mot Stockholm Central” stog det. det lugnade mig lite. Chauffören stannar och säger ”Är allt bra med dig”, efter en stund av tänkandet berättar jag kort om händelsen. Att jag vaknade upp i en stuga och vet inte vad som har hänt. Chauffören ringer polisen direkt. ”Tack” säger jag med en tyst röst, eftersom jag är fortfarande lite rädd.
När polisen kom så berättade jag om historien, de kunde knappt tro det. Därefter åkte vi till polisstationen där jag fick om och om berätta allt igen. Jag fick vänta i evigheter, de ville inte släppa mig eftersom jag befinner mig i fara, ansåg de. Men jag protesterade inte. Jag la märket till en tv hängandes på väggen där visade de nyheter. ”Senaste nytt, bussmördaren hittad vid Arlanda flygplats, försökte fly från landet sa programledaren för nyheterna. Efter det visades det en bild, och det var han. Den underliga chauffören i den bussen jag åkte med. ”Han försökte döda mig” sa jag till mig själv. Jag minns hur säkert det var att åka buss förut, jag hälsade alltid på chauffören och ibland satte mig längst framme för att även prata lite. Men nu, vet jag inte om jag någonsin kommer vilja åka buss längre.
Efter en stund kommer en äldre, lång och stilig man fram till mig. Direkt såg jag att det var polischefen, och säger till mig: ”Du är arresterad”. Mitt leende bekräftar deras tankar. Tyst för mig själv tänker jag ”å nej, de fick mig” Fastän jag vet, att det var för sent för de.
Det vinnande bidraget SV 8
SV klass 8 Juryns motivering:
Den vinnande novellen har en annorlunda inledning med en historisk touch som gör att du som läsare blir nyfiken. Novellen har en röd tråd och handlingen gör det intressant att fortsätta läsa. Stockholm beskrivs som en stad att älska men ändå hata. Språket är levande och läsaren rycks med av tempot.
Textutdrag:
”Jag springer genom mitt älskade Stockholm, genom gatorna, över Stortorget. En hemsk plats, där alltför många hjärtan har stannat. Vad var gömt djupt i dem? Stockholm bryr sig inte. Den är så kall ibland, låter folk dödas av sjukdomar, låter folk bli mördade utan att ens röra en min. Vad bryr den sig om vem man älskar, vad man tycker om den? I Stockholms hårda ögon är man bara ett tillfälligt slående hjärta som håller staden vid liv. Kan man ha en sådan hemsk stad i hjärtat, älska den och samtidigt hata den?”
Den vinnande novellen är skriven av Nadia Owczynska. Stort grattis!!
Här kan du läsa hennes bidrag:
Stockholm i mitt hjärta
– Och här ser ni Gustav III:s maskeraddräkt som han bar den sextonde mars 1792, börjar jag i gammal vanlig ordning och gör en gest mot montern.
Förutom att jag alltid börjar på samma sätt är det inte mycket som är som vanligt med den här visningen. Idag är det den sextonde mars, samma dag som Gustav III blev skjuten på Operan, det är en dag jag inte riktigt gillar eftersom den påminner mig om så otäcka saker. Om hur man lugnt kan radera någon från jordens yta med ett skott. Och att jag, egentligen, också skulle kunna göra det på bara en kort sekund.
Jag ser mig omkring i det välbekanta rummet. Det är inte så många som har kommit, kanske femton personer i olika åldrar som står vid den upplysta montern i ett annars ganska mörkt Livrustkammaren för att höra om mordet på en kung. Bland dem ser jag en medelålders, blond kvinna en ung, mörkhårig man med sneda ögon och ett par tonåringar. Sedan tittar jag ner på mina kläder: militärmönstrade byxor och en mörkt grön stickad tröja som ska hålla mig varm här nere. När jag sveper med blicken över de grå, skrovliga stenväggarna istället ser jag till min förvåning att min kollega Samuel står lutad mot väggen och skriver något i ett block. Hjärtat slår ett extra slag när han sneglar på mig och ler ett litet, varmt leende. Jag älskar det där leendet, jag älskar att han ler mot mig, och jag hoppas att han känner samma sak för mig som jag för honom. Genast när jag tänker på det känns det som om en varm solstråle värmer hela min kropp och gör den här dagen tusen gånger bättre.
Jag börjar förklara alla omständigheter runt mordet utan att egentligen tänka på vad jag säger, jag kan det här utantill och jag förstår knappt hur man inte kan kunna det. Uppenbarligen går det, fast på den här visningen verkar folk kunna ganska mycket, för en kanske femtioårig man frågar när jag har pratat klart med en fundersam blick på montern:
– Hade inte Anckarström två pistoler ifall den ena inte skulle fungera?
– Det stämmrer, svarar jag, Den ena av dem är tyvärr tillfälligt bortflyttad….
Plötsligt drar en välkänd person upp ett föremål som egentligen borde vara någon helt annanstans och siktar. En öronbedövande smäll är nästa ljud som hörs, sedan faller den blonda kvinnan död på golvet. Mina ben bär mig bort ur rummet innan jag ens hinner tänka efter, hjärtat bultar och varenda cell i kroppen skriker att jag måste bort härifrån.
Jag springer genom mitt älskade Stockholm, genom gatorna, över Stortorget. En hemsk plats, där alltför många hjärtan har stannat. Vad var gömt djupt i dem? Stockholm bryr sig inte. Den är så kall ibland, låter folk dödas av sjukdomar, låter folk bli mördade utan att ens röra en min. Vad bryr den sig om vem man älskar, vad man tycker om den? I Stockholms hårda ögon är man bara ett tillfälligt slående hjärta som håller staden vid liv. Kan man ha en sådan hemsk stad i hjärtat, älska den och samtidigt hata den?
Mina tankar avbryts av att mobilen ringer.
– Edith? säger min chef direkt när jag svarar. Du ska på en rättegång imorgon, som vittne, okej?
– Visst, svarar jag tonlöst.
– Vad bra. Oroa dig inte, allt blir bra. Hejdå.
Jag lägger på luren och ökar takten så jag kommer hem snabbare till min lilla lägenhet som ligger alldeles i närheten, det går på bara någon minut. När jag vrider om nyckeln i låset drar jag av mig skorna och kappan, går in i mitt sovrum och lägger mig på sängen utan att byta om. Sömnen kan väl rädda mig från mina känslor en stund.
Jag sitter i rättssalen bara några timmar senare och tittar spänt på exakt alla platser utom den där den misstänkte sitter. Det blir för svårt att se vem jag kan råka döma.
– Edith, säger åklagaren lugnt. Du såg det här mordet, eller hur?
– Ja.
När jag vänder på huvudet mot den misstänkte och ser vem det är blir mitt hjärta tungt. Samuel, med sitt ostyriga mörkbruna hår och för det mesta glada ögon sitter där med rak rygg, fast idag är blicken osäker.
– Vad kan du berätta om mordet? frågar åklagaren.
– Någon drog vapen under visningen och sköt bara offret i bröstkorgen…utan anledning, tror jag, börjar jag fundersamt och lite skrämt. Mördaren stod framme vid montern med maskeraddräkten…. och jag hann knappt förstå vad som hände innan allt var över.
Förlåt, Samuel, tänker jag efter en kort stund. Jag kommer inte kunna bevisa att det inte var du, förlåt, snälla. Vi kommer inte ha någon framtid tillsammans i alla fall.
– Hur såg mördaren ut? undrar åklagaren och tvingar mig att se sanningen i vitögat.
– Grön tröja, militärmönstrade byxor, svarar jag sakta.
Det här kommer bara inte gå. Hur ska jag göra? Vad det än blir kommer det inte gå bra.
När jag tittar på Samuel igen bestämmer jag mig för att avslöja allt. Priset kommer bli väldigt högt, men jag kommer rädda honom. Lika bra att han får veta vissa saker, bestämmer jag mig för och låter händerna forma några ord på teckenspråk:
– Förlåt. Jag älskar dig.
Han tittar förvånat på mig och ler svagt tills åklagarens nästa fråga faller:
– Edith, vet du vem som gjorde det?
– Ja.
Det här kommer vända upp och ner på allt, det vet jag, men jag drar efter andan i alla fall, ser åklagaren i ögonen och säger:
– Det var jag.
Rapport från årets novelltävling för klass 7 och 8
Idag, onsdag, äger den stora novelltävlingen rum för eleverna i klasserna 7 och 8. Årets tema knyter för 8:ornas del an till Fogelströmprojektet medan 7:orna har funderat och planerat till förra årets tema.
Förberedelserna har pågått i ca två veckor. Eleverna har läst noveller, fått repetera vad som är typiskt för just genren novell och har sedan planerat sin novell efter en mall. Denna mall ska vara ett stöd för skrivandet i sig och göra det lättare för juryn att ta del av texterna. Jury är som vanligt årets klass 9 som kommer att få tillgång till texterna vecka 49. Texterna har då anonymiserats. SV9 bedömer SV7 och SV8, SVA9 bedömer SVA7 och SVA 8. Jag kan lova att de kommer att bli positivt överraskade.
Som förberedelse fick eleverna spåna kring novellens rubrik och i grupp diskutera vad som kunde gömma sig bakom denna rubrik. Det blev intensiva samtal och många idéer såg ljuset. Därefter fick eleverna tid att göra en tankekarta och fylla i novellmallen med stördord.
Nu är ni säkert nyfikna på årets tema? För klass 8 är temat ”Stockholm i mitt hjärta” och för klass 7 ”Flykten”. Testa gärna er själva och spåna idéer, vad kan platsa under rubriken ”Flykten”? Vad kan man fly ifrån??
Novelltävlingens vinnare kommer att publiceras här den 11/12 då vinnarna tillkännages av rektor Mats någon gång under vår Novell- och nobeldag.
//Fröken Kristina, lärare i SV7-9
Paddling i Djurgårdskanalen
Veckorna går snabbt och nu har vi redan varit igång med skolan nästan en måndag. Det regnar och hösten är på ingång. Förra veckan, onsdagen den 6 september, var det dags för högstadiets årliga paddlingssejour ute på Djurgården. I år var det extra speciellt. Det var sista gången magister Ernö var med. Han går i pension efter detta läsår. Magister Antonio var med för att se och lära. Han var också en baddare på paddling.
Vädret var fint och vi såg alla fram emot en härlig dag ute på Djurgården. Vi lärare har alla våra ”roller”; fröken Josefine paddlade eller promenerade, fröken Annika och fröken Martina paddlade, likaså magister Antonio. Fröken Kristina hade kontroll på värdesaker och väskor och tog närvaro samt bockade av eleverna när de skulle hem. Klass 7 var först ut kl. 9 och där var det ett flertal som tog en härlig promenad med fröken Josefine medan resten testade paddling för första gången. Nästa år kanske fler vågar testa.
Därefter var det dags för klass 8. De var med redan förra hösten och testade och därför visste de vad som väntade dem och tog sig an uppgiften med bravur. Magister Antonio och fröken Annika paddlade båda passen. Magister Ernö pratade gamla minnen med fröken Kristina. De har varit kollegor sedan 1989 och fröken tycker det känns konstigt att det nu var sista gången. ”Har åren verkligen gått så fort? Vi är ju så unga fortfarande.” Ernö bara skrattade och berättade roliga historier. Samtidigt hade han total kontroll över paddlingen och fröken över pengarna. Riktiga proffs!
Efter lunch var det dags för de äldsta eleverna att för tredje och sista gången paddla. Alla paddlade och alla hade kul. De allra flesta blev blöta och ingen hade med sig ombyte. Kanske något att tänka på för nästa års elever. Ett riktigt stalltips!! Torra kläder är något som verkligen uppskattas efter en paddlingstur, likaså kanske lite varmt té eller choklad.
En dag som denna skulle inte fungera utan lärare som vågar ge sig ut på vattnet. Fröken Annika och magister Antonio var riktiga kanotproffs. Ett stort tack till magister Ernö för alla år med oss lärare och elever ute vid Djurdgårdsbron och på vattnet!
Ett spännande språktema ur vårt perspektiv
Sjuorna, däribland vi (Emilia och Lulia) har arbetat med ett projekt inom språk. Vi fick en stad i Spanien eller Frankrike, beroende på vilket modernt språk vi läste, som vi sedan skulle “åka till” och lära oss mer om. Leon och Tomas som inte läser något modernt språk fick fördjupa sig i engelskan och lära sig mer om Edinburgh.
På måndagen, när vi hade vår första språklektion, skulle vi leta upp lite grundläggande fakta om staden vi fick, till exempel invånarantal, läge och turistattraktioner). Det skulle vi sedan, med hjälp av ordböcker, översätta till spanska eller franska. På morgonringen tidigare under dagen hade vi “flugit” dit.
Nästa dag skulle vi hitta på en värdfamilj (namn och ålder på familjemedlemmarna) som vi skulle bo hos i vår stad. Vi skrev om vad vi gjorde på fritiden och vädret. Vi fick utöka vårt ordförråd i våra moderna språk. På köpet lärde vi om ländernas skolsystem, för att kunna beskriva familjemedlemmarna bättre.
Två måndagar på hemkunskapen med fröken Szilvia lagade vi några typiska maträtter från vårt land, bl.a spansk paella och fransk Quiche Lorraine. Under måndagen därpå fick franska eleverna dessutom presentera om sin stad och familj inför gruppen.
Tisdagen den 21 mars fick vi veta skulle vara slutet på språktemat… men ingen i klassen hade nog anat att vi skulle ha en speciell avslutning! Lärarna som varit delaktiga i detta projekt och eleverna samlades. Vi drack engelskt te och åt en engelsk fruktkaka som var bakad av Leon och och Tomas, ”våra skottar”. Medan vi åt spelade klassen Kahoot, vilket är ett sorts frågesportsspel på datorn eller mobilen. Eleverna minglade också, vi gick runt i klassen och letade efter personer som vi sedan skulle mingla med (prata med). Fröken Annika gav oss olika ämnen att prata om, till exempel vad som varit bäst och sämst med länderna vi “rest” till. Vi gjorde också en kort utvärdering av temat.
Till sist fick vi ställa våra figurer som förställde våra brittiska identiteter på datorskåpet, och då var det slut på riktigt.
av Emila och Lulia, klass 7
för Skoltidningen
Cirkus Cirkör på besök
Onsdagen den 23/11 var det äntligen dags. Välkända Cirkus Cirkör besökte vår skola! Men inte för att ge en föreställning, utan för att låta våra äldre elever själva prova på cirkuskonsten!
Under dagen hade klass 6, 7, 8 och 9 workshops med tre professionella cirkuspedagoger. Eleverna fick testa sina gränser, prova utifrån sina förmågor, utmanas och göra många saker de aldrig prövat förut. Akrobatik, jonglering, trapets m.m. stod på programmet.
Eleverna fick uppleva en annorlunda skoldag!
/ Annika Rosenius
kulturombud
