Hem » Inlägg märkt 'dikt'
Etikettarkiv: dikt
Fler dikter om skolstarten
Skolan har börjat.
Kom och säg hej då till sommaren.
Och vi får träffa våra vänner.
Ljudet av kvittrande fåglar och skrattande barn.
Sommaren kom aldrig, för regnet vann!
Talgoxar och blåmesar,
Alla små, tycker fröken om.
Regn och sol nästan varje dag.
Titta, en regnbåge på himlen!
av Angelie och Cecilia, klass 5
Skolan börjar.
Klassen är duktig
Och
Lyssnar på läraren.
Solen strålar.
Tavlan är full av välkomnande.
Alla är nervösa för skolstarten.
Rektorn har fullt upp.
Trötta var vi alla efter skolstart.
av Sebastian och Chanel, klass 5
Sola och bada är slut.
Kom, så springer vi ut.
Och böckerna luktar så gott.
Ledsen är jag, för allt är så vått.
Snart är julen här.
Till dess hoppas jag att jag mycket lär.
Allt för långsamt går klockan nu.
Rasten börjar, men det regnar, buhu!
Tick, tack, klockan går, när vi sen ska in, vi nya läxor får.
av Ester, klass 5
SÅ SYND – en dikt
Så synd,
säger alla,
men de möter inte din blick,
under ens en bråkdels sekund.
Du tittar upp
Letar efter ett stöd att hålla fast vid,
men alla viker undan med blicken.
Så synd,
säger alla,
men det finns ingen sorg i deras ögon,
det finns inga tårar, inget stöd,
bara tomhet,
som riktigt lyser i alla dessa vackra ögon,
när de viker undan med blicken.
Så synd,
säger alla,
men de stannar inte kvar hos dig,
de skyndar vidare, glömmer dig,
Du ser det,
och hela din kropp känns blytung
när de viker undan med blicken.
Så synd,
säger alla,
utom en som inte beklagar sig
utan står kvar, ensam och knäpptyst.
Du väntar,
väntar på att denna någon ska stanna kvar,
när alla viker undan med blicken.
Så synd,
säger ingen,
för alla har redan gått sin väg och glömt dig,
utom denna enda människa, som inte överger dig än.
Som hjälper dig,
utan att ha en aning om det,
genom att inte vika undan med blicken.
av Emilia och Nadia Owczynska, klass 7
för Skoltidningen
Livet är så obeskrivligt enkelt
Framåt
Livet är så obeskrivligt enkelt.
Egentligen.
Alla går åt samma håll –
FRAMÅT.
Det finns inga svängar,
man kan inte komma undan riktningen.
FRAMÅT.
Alla vägar leder åt samma håll.
Inte till Rom.
FRAMÅT.
Det perfekta felet
Jag är inte perfekt.
Det går bara inte.
Hur gärna än jag kan önska det –
så är det omöjligt.
För att jag gör så många oundvikliga fel.
Jag är inte perfekt.
Men det finns något
Som inte kan bli fel.
Det är perfekt.
Det är FELET.
Hur ska man kunna göra ett felaktigt fel,
när det redan är felaktigt?
av Emilia Owczynska, klass 7
Fred
På FN-dagen fick eleverna i klass 5 på morgonringen göra hjärtan på vilka de skulle skriva och svara på frågorna: ”Var börjar freden?” och ”Vad är fred för dig?” Här följer en av dikterna.
Låg- och mellanstadiets alla hjärtan sitter uppsatta på fönstren utanför matsalen. Några bilder kan ni se nedanför Mikals fina dikt.
Fred
Fred för mig är godhet.
Fred för mig är Gud.
Freden börjar i hjärtat.
Freden börjar när man hör Gud.
Freden börjar när alla tar hand om varandra.
av Mikal Tesfay, klass 5
Hösten – en dikt
Hösten.
Den vackraste tiden på året.
Då träd klär av sig sina löv och
bereder sig för en hel vinters sömn.
Likt små barn slänger de sina kläder på marken.
Och precis som de försöker de fördröja den stund
då de ska lägga sig till sömns.
Hösten.
Den tid precis innan människorna går i ide
med sina filtar, chokladkakor, temuggar
och hundratals ännu olästa böcker.
Hösten.
Den tid då de fortfarande finner det roande
att gå ändlösa promenader bland höstlöven
hållandes varann hand iklädda halsdukar,
mjuka sjalar och med glittriga fingervantar.
Hösten.
Den som varar fram tills dess
att den första snöflingan faller
och var och en blir tvungen att erkänna
– den är slut.
av Marta Faryna, klass 7
för Skoltidningen
September
September, sista sommarmånaden.
Dags att sätta på sig en jacka,
Nu är det slut på den varma stranden och de härliga baden.
De vackra ankorna slutar att kvacka,
De gömmer sig i sitt varma bo.
När jag kommer hem gör jag varm choklad,
Sätter mig på sängen med en bok.
Det tycker jag om att göra när mina händer är kalla och fötterna frusna.
Men det är bara början på den oändliga hösten.
Gå ut och njut av den kalla, men sista sommarmånaden.
av Paulina Mlynarczyk, klass 7