Hem » Inlägg märkt 'berättelse'
Etikettarkiv: berättelse
Älgen – Skogens konung på äventyr
På svensklektionerna i klass 8 har vi övat styckeindelning och att berätta ur olika perspektiv. Grunden för det hela har varit en liten tidningsnotis om ”Älgen”. Denna älg kliver en dag omkring på småstadens gator och väcker förundran och uppståndelse. Eleverna har fått brodera ut den korta notisen till en text på ca 500 ord och beskriva vad det var som hände ur deras perspektiv (eleven var åskådare till händelsen).
Att ge respons på det någon annan skrivit är inte lätt, men nyttigt för alla parter. Denna gång skrevs inte texten om utan responsen användes till skrivuppgift två, då berättelsen skulle skrivas ur ett annat perspektiv. Älgens!!! Det var fantastiskt att se elevernas engagemang och det arbete det lagt ner på sina två versioner av ”Älgen”. /Red
”Det är en varm dag i vår lilla stad. Solen gassar över de små rödbruna husen. Byggnadernas fönster reflekterar solstrålarnas ljus. Det är en tidig morgon, och den lugna atmosfären har ännu inte blivit bruten av susande bilar eller högljudda människor. Jag struttar glatt förbi olika butiker med färgglada skyltfönster och känner att jag börjar bli varm. Jag svänger till vänster där det lilla varuhuset som precis öppnat ligger. Men, istället för att se den glada butiksägaren stå framför byggnaden, ser jag en stor, magnifik älg som förskräckt tittar på en högljudd moped. Och helt plötsligt, blev den här lugna morgonen genast mycket intressantare.
Helt shockad stirrar jag på den stora älgen med sina praktfulla horn. Mopeden, som älgen förskräckt stirrat på, svänger in på första infarten i korsningen och susar iväg. Älgen stirrar efter fordonet tills den är utom synhåll. Även fast jag står ett par meter bort och är gömd bakom ett hörn, kan jag tydligt se de små detaljerna på det vackra djuret. De ståtliga hornen ser ut som en vacker krona som pryder huvudet. De små håren som täcker den stora kroppen följer rörelserna av den lätta brisen. Djurets kraftiga ben ser ut att ha klarat långa vandringar över ojämna marker i skogen.
Älgen traskade förbi varuhuset till den lilla blombutiken som just nu var stängd. Den tittade in i butiken genom det fina skyltfönstret. Älgen fick syn på blomrabatterna utanför affären och blev genast intresserad av de. Djuret böjde sig ner, sniffade på blommorna och tog försiktigt en tugga av en av de vita tulpanerna. Den verkade vara förtjust i de vackra blommorna, och började genast frossa i sig de. Efter att ha ätit de delikata blommorna blev älgen uttråkad och gick tillbaka till varuhuset. Älgen stod framför dörrarna och stirrade på den livrädda personalen som inte visste vad de skulle göra. Långsamt traskade jag fram över trottoaren så att jag stod en liten bit bort från varuhuset.
Efter att ha stirrat på personalen ett tag, bestämde sig älgen för att kliva in i affären. Djuret steg fram mot dörrarna, och häpnade över att de öppnades av sig själva. Älgen hann knappt ta ett steg in i affären innan den hörde ett gällt skrik. Den blev så shockad av den pipiga rösten att den backade lite mot väggen till höger. Personalen tittade uppskrämt på det stora djuret som såg väldigt fientlig ut. En av de anställda, en lång, mörkhårig, ung tjej, gick långsamt fram till telefonen i kassa 3. När hon väl kom fram, tog hon upp telefonen och slog numret till polisen. Hon gjorde allt detta utan att släppa blicken från det skrämmande djuret.
Det slutade med att polisen dök upp 5 minuter efter att den anställde slagit larm. De gick försiktigt fram till älgen, ledde den lugnt mot den enorma metallvagnen de kopplat till en av polisbilarna, förde den in i vagnen och körde iväg med djuret till skogen. Allt detta skedde förvånansvärt nog väldigt lugnt och utan några motstånd från älgen. Denna händelse blev en väldigt stor grej i den lilla staden, och nyheten om älgen spreds väldigt fort, då många journalister och fotografer dök upp för att intervjua polisen och de anställda från varuhuset. Vad hände med älgen, kan man undra? Ja du, efter djurets händelserika dag, var den bara glad över att vara hemma i sin kära skog igen.”
(562 ord)
Verina Attalla, klass 8