Hem » Skoltidningen (Sida 9)
Kategoriarkiv: Skoltidningen
Drömmar
Jag har hört att drömmar kan avslöja en bild av dig själv som du inte har vetat om och som vissa kan återuppleva samma dag. Jag har upplevt det flera gånger och vissa kan se framtiden flera dagar framåt. Man drömmer över 100 drömmar per natt och det är sällan man kan komma ihåg dem alla, det är normalt att man bara kommer ihåg en av dem.
Mardrömmar kan kännas verkliga och man kan tro att man känner smärta och känslor som om det vore verkligt, Man brukar vakna direkt något riktigt dåligt händer eller så fortsätter drömmen vidare tills du vaknar på morgonen. Mardrömmarna sker oftast när man är rädd eller ser något dåligt eller vid skräck filmer.
Många drömmer också om sitt kärleksliv, man tror också att man har ett perfekt liv och att man har den perfekta personen i sitt liv och att ingen någonsin skulle förråda en.
Allas drömmar är som en illusion och de känns som verklighet.
av Jessica Barsum, klass 8
HÖSTLOV = ATT SOVA
Att sova.
Någonting vi alla känner igen.
Sömnen, för mig och för många andra, är en tillflykt från det stressiga livet.
Man glömmer bort problemen, oron och stressen man möter varenda dag.
Allt det där glöms bort, om ändå, för bara några timmar.
När jag drömmer känner jag den sanna lyckan.
av Verina Attalla, klass 8
Läslyftet
Vad är Läslyftet?
Läslyftet är en fortbildning i språk-, läs- och skrivdidaktik för lärare som bygger på kollegialt lärande. Läslyftet syftar till att öka elevers läsförståelse och skrivförmåga genom att stärka och utveckla kvaliteten i undervisningen. Arbete med Läslyftet kan organiseras med eller utan statsbidrag.
Jag har intervjuat fröken Åsa om Läslyftet i vår skola.
1. Hur länge ska Läslyftet pågå i vår skola?
Svar: Första året, dvs, detta läsår, ska lärarna på högstadiet jobba med Läslyftet. Nästa år är det låg-/mellanstadiets tur. Så minst kommer det pågå i 2 år.
2.Tycker du Läslyftet var en bra idé?
Svar: Ja, det är bra för lärarna i alla ämnen, inte bara svenska, att träna på faktatexter. Utan till exempel fysik, musik, bild ska också träna på faktatexter.
3. Tror du det kommer göra stor skillnad?
Svar: Jag tror alla lärarna är medvetna om att läsförståelse är viktigt i deras ämnen utan detta är mer än påminnelse. De viktiga tycker jag är att alla lärarna träffas och pratar om läsningen i deras ämnen gemensamt. Tror det inte kommer göra en stor skillnad, men än skillnad kommer säkert att hända.
av Andrea Petto, klass 8
Storyline del 4
De senaste dagarna har vi bara jobbat på våra faktauppsatser. Vi har en vecka tidigare fått feedback till våra texter och nu är det bara fullt upp med att skriva klart våra texter som har stor påverkan på vårt betyg. Det gäller att använda de kunskaper man har i hjärnan och kombinera det med de nya som du får in. Fredagen den 23 klockan 00:00 ska den vara klar och inskickad.
Men det är inte bara det vi har gjort under de senaste lektionerna. Igår fick vi uppdraget att göra ett manus till FN-dagen som vi ska fira imorgon (egentligen på lördag). Man har då valt ut en representant från varje familj som ska göra ett manus om de varor som vi har fått. Men nu kommer utmaningen: Man ska berätta detta ur ett perspektiv som FN har. Alltså ska man ha med om klimatmålen, barnkonventionen och millenniemålen.
Och imorgon 23/10 ska man presentera det till en publik. Vart och vilken publik vet vi inte, men jag har en gissning på att det kommer att vara på scenen inför högstadiet… Vilket är lite pirrigt för jag är en av de representanterna. Så vi får se hur det kommer att gå!
Men det var allt, vi är klara med geografi! Efter höstlovet är det religion som gäller.
Och sen kommer lucian!
Tack så mycket för mig och vi kanske ses senare i framtiden!
// Eleshwa Eishayea
 |
Recension av Lilla Odyssén
Hela klass 7 besökte den 13 oktober Teater Barbara på Pipersgatan 4 för att se pjäsen ”Lilla Odyssén”, som är en lättfattad version av den riktiga pjäsen skriven av den greken Homeros. Boken är tjock och kanske svårläst men pjäsen tog endast 45 minuter. (Red)
Teatern handlar om en kung som skickas ut i krig mot sin vilja. När han skickades ut hade han just fått sitt nyfödda barn, han skickades ut med en sorg i hjärtat om att han kanske inte skulle se sin fru och sitt barn igen. 20 år senare efter 10 blodiga krigsår och 10 år fängslad på en ö., kommer han tillbaks till sitt hem som har det blivit invaderat av inkräktare och unga män som ville gifta sig med hans fru Penelope. Nu är det upp till honom att ta tillbaks sin fru och sin hemö med hjälp av sin son Telemakos.
Det var en ganska liten teater som var mitt i staden. I själva salen var en liten fin läktare med mjuka bänkar och en liten scen med flera strålkastare riktad mot den. Det fann nästan ingen rekvisita bara två stollar, en resväska och två masker men det gick väldigt bra ändå för att de två skådespelarna var väldigt bra på att visa gester med händerna som om de verkligen höll i ett blodigt svärd eller en kökskniv.
De två skådespelarna var väldigt bra på att hoppa mellan de olika karaktärenar med olika kännetecken som från en ståtlig kung med rak rygg till en fattig tjänare med nästan puckelrygg. En nackdel med detta var att ibland när de hoppade från olika karaktärer så gick det väldigt snabbt så man inte hängde med som när de slogs med varandra så såg det ut som om de slogs med sig själva.
Sammanfattat var det en väldigt bra pjäs som var väldigt snabb, levande och fin. Skådespelarna var riktigt bra på att uttrycka sina roller.
Den får 4 av 5 stjärnor.
Skådespelare: Hans Nyberg och Veronica Kurba.
Regi: Ulf Evrén.
Av: Fredrik Andersson, klass 7.
Storyline del 3
Nu så kommer det riktiga jobbet vi har väntat på (inte direkt):
Vi ska nu skriva en faktauppsats om vara vi har fått. Själv har jag fått choklad. Jag ska då skriva var det produceras, hur det transporteras och hur det påverkar oss och miljön och min åsikt om det.
Som ni ser är det ganska mycket vi måste ha med, men nu får man känna på hur det är att verkligen gå i 9:an. Sista dagen för inlämning är imorgon och alla var djupt koncentrerade på sitt eget jobb.
Efter några minuters tystnad knackade någon hårt på dörren, jag menar hårt då. Man kunde tro att vi hade gjort något fel när man såg vaktmästarna komma med en lista i handen och en korg i andra. Vi blev verkligen misstänksamma och frågor började komma då de lästa våra namn som vi hade hittat på. Och jag var en av dem på som fick höra mitt namn
10 personer med varsin dator i sin famn stod nu vid dörren och vaktmästarna tog nu oss ut i korridoren där vi fick stå på framför fönstren på en rad. De tog våra datorer också. Nu hade folk fått en liten aning om vad som händer, vi hade blivit arresterade. Anklagande för spioneri.
Inget fick vi säga något när vi stod på rad. Fniss och viskande fick man höra lite då och då, jag å andra sidan kunde inte sluta skratta. Vi var hysteriska! Vi kunde inte kontrollera oss själva, vi stod där alla röda i ansiktet och tårar som faller för all skratt.
”JAG VILL TACKA MIN FAMLIJ FÖR ALLT DE HAR GJORT!”
Ännu mer skratt bröt ut.
Sedan sneglade jag åt sidan och såg att de höll i gummiband, de skulle använda dem istället för handbojor.
Efter en minuts tystnad röde vi äntligen på oss, vi gick ner för trapporna, ner till musiksalen och fortsatte riktning mot SVA-rummet. Utanför där möttes vi av en skum figur, en fängelseledare men vi såg genast vem det var. En av våra lärare. Fröken hade sagt att hon skulle ta fika! Fika huh…
I alla fall J, de lästa upp våra namn och kollade vår närvaro. Vi gick sedan med fängelseledaren, som tog oss till SVA-rummet som skulle föreställa ”fängelset”. Där fick vi sitta i en varsin stol och ledaren hälsade nonchalant på oss, sedan sa hon att vi hade 3 minuter på oss att skriva ett brev till våra andra familjemedlemmar. Hon kastade sedan papper som flög överallt i klassrummet och pennor kom flygande också.
”NI HAR 3 MINUTER PÅ ER AT SKRIVA ETT BREV TILL ERA ANDRA FAMILJER”
Kaos. Det är det enda ordet som passade situationen som pågick där. Alla tog ett papper var och en penna och snabbt började skriva.
Efter då 3 minuter samlade ledaren in breven och gick mot sin plats. Hon satte sig bekvämt och tog upp fötterna och la dem på bänken.Sedan så, en efter en började hon läsa breven som vi hade skrivit.
”Mina barn, jag sitter här fången för att ett brott jag inte har gjort”.
”Pschh” sa hon och rev sedan brevet.
En efter en gjorde hon så till det inte fanns några brev att transportera kvar.
Plötsligt reste hon sig och sa att vi skulle gå. Gå ut? Vart då? Jaa, det blev rummet nästa dörr. Hemkunskapssalen.
Där började vi att jogga runt borden som fanns där, 3 varv för att vara exakt. Det blev helt enkelt en gympalektionen. Vi gjorde armhävningar, situps, plankan, squats and annat.
”LUNCHDAGS”
Bröd och vatten. Vi åt under fniss och snack.
När vi skulle fortsätta med våra övningar så knackade någon på dörren. Följde senare med andra knackar. Ledaren gick för att öppna dörren och möttes av de andra som inte hade blivit arresterade, de kom för att rädda oss! Snabba stormade vi alla ut och återförenades med våra familjer.
Senare i klassrummet fick vi berätta vad som hade hänt, vi alla skrattade. Resten av lektionen gick till att fortsätta våra faktauppsatser.
Denna upplevelse var för att känna på hur det är i verkliga livet, att det finns folk som blir arresterade för att de har skrivit något. Vissa länder har ju censur och det blir då svårt att skriv det man tycker för att man bara blir tagen och förd till en cell.
De här lektionerna gör mig aldrig besviken! De är alltid fulla av överraskningar!
av Eleshwa Eishayea
Storyline del 2
Fortsättning av Storyline:
Iallafall, lektionen började med att vi fick en oväntad överraskning. Fröknarna hade nämligen klätt ut sig till vad som liknade flygvärdinnor. Det var dags att resa till våra destinationer.
Vi fick ge våra flygbiljetter som vi hade gjort lektionen innan och vi satte oss i stolarna som låg längst med bänkarna i klassrummet.
Vi blev välkomnade av flygvärdinnorna och de inledde flyget med en fin instruktion och nu började flyget.
Vi fick se en liten film om säkerheten ombord på flygplanet, allt det man får höra först innan flygplanet börjar sin resa. Under klippet gång som var ungefär 4 minuter så kom några undrade frågor och klagomål om att ”det behöver inte vara så realistiskt” eller något liknaden.
Men fantasi skadar inte, och det känns bara mer verkligt. Vilket kan leda till att eleverna kan bli mer fästa vid projektet och de tycker att ”äntligen så är en uppgift roligt”. Det är det man vill fiska upp, eftersom undervisningen kan bli mer effektiv och roligt.
Efter att filmen hade slutat så var det dags att resa, man fick nu säga sin destination och genom en sida som fröknarna så kom vi ditt snabbt. Senare efter detta var klart och alla hade ”åkt till sina semesterresor” så var det bara att börja det riktiga arbetet.
Vi gick till vara ordenära platser där vi satt med familjerna och fick en lapp där det stod följande:
”Att skriva en dagbok”
Bara från att läsa rubriken så visste vi att vi skulle skriva en dagbok om landet vi hade åkt till, hur klimatet i landet är, vart vi har gjort och några besök vi hade gjort. Alla skulle då skriva en egen version av en dagbok.
Vi fick resten av lektionen till att börja skriva våra egna dagböcker. Det är mycket fantasi och att bara kunna skriva en text utgående från kanske fakta eller några få bilder av själva landet.
Vissa tyckte det var en utmaning medan andra kunde lite lätt skriva om en enkel dag de hade upplevt.
Vid slutet av lektionen fick vi beröm av lärarna för vår stora insats och blev tackade för denna lektion.
En bild på våra underbara flygvärdinnor! J
Tack för en realistisk flygupplevelse!!
Men projektet är långt från klart, nästa vecka som kommer det mer!
Ses till dess!
av Eleshwa Eishayea
Högstadiets orientering ur en nias perspektiv
Oj vad skönt med en ”day off” från det dagliga plugget tänker de flesta när det kommer till att orientera ute i skogen och ha en härlig tid. Det är viktigt med att ta en daglig paus ibland från skolan t.ex. med en studiedag med en orientering för att få hjärnan tid att ta det lite lugnt. För tänk er om ni skulle plugga varje dag även helger, utan lov och utan några lediga dagar. Det skulle vara en helt ren hjärntvätt.
Det är bra och vara ute och orientera både för hälsan och för dig själv psykiskt, du känner att du gjort ett bra jobb och har ett bra självförtroende, känner liksom att nästa gång klarar jag det ännu bättre och snabbare. Det är lite som ett svårt prov. Du får ett E, du är inte så nöjd eller ja de som satt natten innan är jo rejält nöjda. Men om en person som pluggar en hel vecka och får ändå ett dåligt resultat, då känner man ju att något inte stämmer och vill göra en förbättring. Träningen gör dig mästaren helt enkelt. Om du satsar på att gå på gymmet och vill få den bästa kroppen då kommer inte det hända av sig själv utan med din vilja och motivation. Tänk alltid positivit om du inte ser någon förändring spelar det inte roll du ser den fysiskt.
Lite mer om själva orienteringen och hur det har gått de senaste åren. Vi i nian märker direkt att det är lika jobbigt för sjuorna som det var för oss i sjuan. Det är oftast så att första gången man springer i sjuan har man en usel tid som två timmar eller till och med tre. Det kan också vara det att man är lite morgontrött fortfarande för man börjar jo 8:30 i sjuan och med varje år blir det en halvtimme senare. Det är lite konstigt men ändå bra för vi som är äldre. Bästa tiden i vår klass hade Kasper S och Kasper G på ungefär 37 minuter, tvåa kom jag och Erik på 47 minuter. Men också att med varje år blir man snabbare med tiden men man känner också igen sig i skogen och vet ungefär var de ligger så det är ganska skönt för dig som elev och springa runt där.
Kom ihåg att inte vara lat för då försämras du och ditt resultat. Motivationen är nyckeln till resultat!
av Adrian Hejnowski, klass 9 (Sporten)
Snart dags för mellanstadiefest
Vi i klass 8 ska göra en mellanstadiefest 1-2 gånger per termin. Vi gör allt själva, köper in snacks och saft, som de ska kunna köpa och vi bakar. Vi kommer också att underhålla dem med några lekar och kanske någon tävling, den som vinner får något pris. Vi har gjort det här innan fast det var till lågstadiet, då gick vi i 7an.
Jag har varit på de här festerna när jag gick i mellanstadiet. Då var det mina stora syskon som hade gjort den och de var bra. Jag har också vart på en högstadiefest som min storasyster hade gjort och den var bra, den var ganska annorlunda från mellanstadiefesten, fast den andra var långtråkig.
av Jessica Barsum, klass 8
Hoppet lever!
Jag är kär i en kille men
han vet inte att jag existerar
och han kommer aldrig att göra det.
En dag promenerade jag
och vi krockade
och han visste vem jag var.
Jag blev överlycklig
för nu hade jag en chans,
ett hopp.
av Jessica Barsum, klass 8
