Hem » Artiklar publicerade av Kristina Klempt (Sida 55)
Författararkiv: Kristina Klempt
Skåp som skåp är frågan
I åk 7 finns det många som vill byta skåp. De som har skåp nere vill ha skåp uppe, men de flesta som har uppe vill inte ha nere. Jag själv har uppe och känner att jag inte vill byta. Jag vill inte byta, eftersom jag tycker att det är skönt och snabbare när man öppnar, tar ut och stänger skåpet.
Det kanske kommer bli så att man byter varje termin, men det skulle antagligen bli rörigt och förvirrande. Om man vill så kan man låta den som är där nere få ha uppe och den som har uppe låta ha nere ett tag.
av Paulina Mlynarzcyk, åk 7
Stadsplanering
De två senaste måndagarna har klass 9 haft i uppdrag att utföra redovisningar på utvalda platser i Stockholm t.ex. Slussen, Slakthusområdet och Hammarby Sjöstad. Redovisningarna skulle handla om stadsplanering och innehålla geografiska begrepp.
Redovisningarna var väldigt intressanta och lärorika. Vi fick bland annat veta att Hammarby Sjöstad förut var en industri som kallades Lugnet där det till största del tillverkades textiler. Förändringen som skett i Hammarby sjöstad var mycket drastisk, det gick från att vara ett ökänt industrikvarter till att bli ett fint och modernt bostadsområde med mycket plats för fritid till de yngre generationerna.
Vi fick också lära oss om Slussens historia och framtidsplaner vilket var väldigt intressant.Vår proffsiga guide berättade oerhört bra om Katarinahissen. Vi fick reda på att hissen vi känner till stått på sin plats vid Stadsgårdsleden sedan 1936 men det har även stått äldre hissar på samma plats enda sedan 1883. Projektet Nya Slussen har fått väldigt mycket kritik från folk som tycker att Slussens historia borde bevaras och att de nya bostäderna, Terminalerna och centrumen inte alls borde byggas. Åsikterna är väldigt delade om just bostäderna men de flesta är eniga om att Slussen behöver en ny båtsluss, som ska snabba upp båttrafiken avsevärt, vilket också ingår i projektet.
Dessa redovisningar har varit väldigt lyckade och man såg tydligt hur eleverna har utvecklats både kunskapsmässigt och språkmässigt. Jag hörde flera svåra ord och geografiska begrepp som jag först inte visste betydelsen av men våra guider var väldigt noga med att alla hängde med och förstod orden. Redovisningarna var som en avslutande del i kapitlet Stadsplanering som niorna studerat i geografin, andra uppgifter har också varit ”Stadsarkitekt för en dag” där eleverna själva får hitta på ett samhällsproblem i valfri stad eller välja ett riktigt problem och sedan göra upp en plan för att lösa det. Återigen fick lärarna in en stor mängd bra idéer om hur man skulle kunna förbättra den värld vi lever i, och efter att jag läst igenom några av mina klasskamraters uppsatser förstår man att många i klassen har ett intresse för detta och har stora kunskaper om hur folk i andra länder lever idag.
Några elever skrev om påhittade städer med icke fungerande infrastruktur och andra skrev om Slumområdena i Sydamerika med dåliga avloppsystem och ökande kriminalitet. Lösningarna till dessa problem var väldigt kreativa och de ger en god inblick i hur eleverna tänker och deras sätt att lösa problem och hur man anpassar problemlösningarna med ekonomin och andra faktorer.
Jag tror att tack vare dessa projekt så kommer några elever att fullfölja sina planer och genom att bli stadsarkitekter eller politiker, vilket är väldigt bra för Sverige och kanske till och med hela världens utveckling.
av Erik Andersson, klass 9
Högstadiet orienterade ute på Farstanäset
Denna fantastiska onsdag, tillika Birgittadagen, samlades högstadiets elever klassvis för att genomföra årets orientering. Det var första gången på fem år som jag var med som funktionär, men allt var sig likt. Platsen var Farstanäset och vi träffades kl. 8:30 utanför ishallen vid Farsta IP.
Härligt väder som det sig bör och glada, förväntansfulla elever som instruerades av magister Ernö innan de släpptes iväg. Jag hade fått som uppgift att hålla ordning i ledet då de väntade på sin tur. En trevlig uppgift som gav möjlighet till lite småprat och glada skratt. Flickorna släpptes iväg först, men pojkarna kom ibland före in i mål. Nästa år får vi kanske testa omvänd startordning. Vem vet, allt är möjligt.
– Nej, vi kan inte skippa orienteringen, det ingår i det ni ska genomföra under året, var ett svar jag gav några gånger.
De andra lärarna, Jan-Erik, Louise och Corinna och Anna, hjälpte magister Ernö målgång samt var ute i spåret för att ibland guida eleverna åt rätt håll. Möjlighet till naturupplevelser gavs för såväl elever som lärare. Ett stort tack till magister Ernö för att du varje år ordnar denna orientering! Det ligger mycket planering bakom en sådan här dag. /Red
Intervju med skolans kulturombud Annika Rosenius
1. Du har ju ansvar för att eleverna får lite kultur och lär sig om den så hur känns det?
– Det känns väldigt kul och viktigt.
2. Hur har det gått hittills med teater annat?
– Bra men man önskar att lite fler skulle intressera sig.
3. Kan du berätta om några kulturupplevelser som har gått bra och varit omtyckt av eleverna?
– Förra året var vi i konserthuset med fullsatt publik och orkester och det var ju kul.
4. Hur får du tag i biljetter till eleverna?
– Jag kollar i konserthusets program och pratar med dom.
5. Varför blev teatern Lady Killers inte av?
– För att Kulan, Stockholms kulturförvaltning, sa inte att biljetterna var först till kvarn och någon annan fick dom. Förra året var vi på Oscarsteatern och kollade på Kom igen Charlie.
6. Tycker du om när elever är väldigt intresserade av kultur?
– Ja, det är klart.
7. Är det många som vill vara med och kolla på t.ex teater?
– Det beror på vad det är och ibland hinner de inte för de har prov.
8. Uppför sig eleverna när ni möts och kollar på teater?
– Ja det gör dom.
Av Fredrik Andersson, klass 7
Birgittadagen den 7 oktober
Onsdagen den 7 oktober på Birgittadagen firar vi på S:t Eriks katolska skola den Heliga Birgitta med en gemensam skolmässa på morgonen.
Birgitta av Vadstena 1303-1373 (helgonförklarad 1391)
Birgitta är Sveriges enda ”riktiga helgon” dvs. hon är det enda av de svenska helgonen som har blivit kanoniserad (helgonförklarad) av påven i Rom. På medeltiden helgonförklarade också i de olika stiften vilket ledde till att det blev väldigt många helgon, något som reglerades sedan under 1500-talet och då övergick ”makten” att helgonförklara till Rom. Våra andra svenska helgon, Erik, Elina, Henrik, Sigfrid osv. är alltså mer ”helgon av tradition” och är bara helgonförklarade lokalt.
Birgitta är känd för att hon fick flera uppenbarelser från Gud (ungefär 600 st samlade i 7 böcker). De flesta uppenbarelserna fick hon som vuxen efter att hennes man hade dött, men hon hade även kontakt med Gud vid ett par tillfällen som liten flicka.
Birgitta var 10 år gammal och hade precis kommit hem från söndagsmässan. Där hade prästen talat om fastetiden som snart skulle börja. Väl hemma drog sig Birgitta tillbaka till sitt sovrum och knäföll framför krucifixet. Hon tittade på Jesus ansikte och plötsligt var det som allt var på riktigt! Hon såg hans plågade ansikte, blodet som rann på hans kropp hon och hörde hur svårt han hade att andas, det var hemskt!
- Vem har gjort dig detta? utropade Birgitta
- Alla som glömmer mig och inte bryr sig om min kärlek, de har gjort detta mot mig, svarade Jesus.
Strax försvann synen men Birgitta skulle aldrig glömma den.
Birgittas hösta dröm som flicka var att bli nunna och att fullt ut leva för Gud. Men eftersom hon kom från en av den tidens mest förmögna familjer hade de andra planer för henne. Hon skulle såklart bli bortgift med en man som kunde stärka familjens maktrelationer.
Vid 13 års ålder blev hon bortgift med den fem år äldre Ulf Gudmunsson tillsammas fick de åtta barn (4 pojkar, 4 flickor). Det berättas om att äktenskapet var relativt lyckligt trots att Birgitta ibland hade svårt med att det alltid var Ulf som fick bestämma (hon verkar ha varit ganska envis). Birgitta ägnade sig, med Ulfs stöd, mycket åt välgörenhet och de var båda på många pilgrimsresor. På väg hem från en av pilgrimsresorna fick Birgitta en av sina få visioner som gift. Ulf hade under hemresan blivit svårt sjuk och Birgitta var oroad att han inte skulle klara av hemresan. En ängel visade sig då för henne och sa:
- Du ska inte vara orolig. Din man kommer att överleva.
Ängeln hade rätt. De klarade sig hela vägen hem till Sverige men Ulf dog senare samma år i Alvastra kloster där han också begravdes.
Nu började ett nytt kapitel i Birgittas liv!
Birgitta flyttade till Alvastra och bodde i en byggnad helt nära Cistersiensrerklostret där, nu kunde hon äntligen ägna sig åt det hon hade velat göra i hela sitt liv, leva bara för Gud! Hon bad och fastade och fick många uppenbarelser från Gud. Hon pratade mycket med sin biktfar om uppenbarelserna för att försäkra sig om att de kom från Gud och att det inte var djävulen som lurade henne. Både hennes biktfar och många andra präster var dock övertygade om att uppenbarelserna verkligen kom från Gud. Innehållet i dem var mycket olika, de kunde handla om den svenska kungen, politiker eller om något som bara rörde henne eller hennes familj. De uppenbarelser som har varit viktigast för eftervärlden är nog dels den om att hon skulle starta en ny klostergemenskap:
- Du ska starta ett kloster i Vadstena. Det ska kallas Birgittas klosterorden och det ska vara för både män och kvinnor (såklart i separata delar men ändå på samma plats).
Och att hon hjälpte till att påverka så att Påven flyttade tillbaka till Rom efter att ha bott i Avignon i Frankrike under ett par år.
- Du ska vara min brud och mitt språkrör!
1349, efter fem år i Alvastra begav sig Birgitta genom ett pesthärjat Europa till Rom för att där få sin klosterorden godkänd. Hon skulle komma att stanna i Rom (med undantag för ett antal pilgrimsresor hon gjorde därifrån) under resten av sitt liv.
1370 fick Birgitta sin klosterorden godkänd av Påven Urban den V när han var på besök i Rom (bodde i Avignon till 1376). Tyvärr var hon för gammal och trött för att orka resa tillbaka till Sverige och påbörja arbetet med klostret. Det blev istället hennes dotter, Katarina, som såg till att klostret uppfördes helt i enighet med Birgittas visioner ett par år senare.
År 1373 var Birgitta på sin sista pilgrimsfärd till Jerusalem. När hon kom hem från den hörde hon en röst som sade:
- Om fem dagar ska du dö
Birgitta blev glad och började genast förbereda sig på döden men samtidigt var hon också orolig och kunde varken äta eller dricka. På den femte dagen bad hon att man skulle ta ner en av husets dörrar. När det var gjort steg hon upp ur sin mjuka och behagliga säng och lade sig på den avhäktade dörren. Anledningen till detta var att hon ville dö på samma underlag som sin Herre. Hennes sista ord var:
- I dina händer Herre, befaller jag min ande.
Katarina fick hjälp av sina bröder att föra hem Birgittas kropp till Vadstena där delar av hennes kropp ännu finns kvar i Blåkyrkan.
Birgitta är Sveriges skyddshelgon och sedan 1999 också ett av Europas skyddshelgon.
Birgitta är mest känd för bönen:
”Herre, visa mig din väg och gör mig villig att vandra den”
Den bönen går också under namnet Pilgrimernas bön.
I sin helhet låter den såhär:
Den heliga Birgittas bön om vägledning:
O Gud, kom snart och lys upp natten! Såsom döende längtar, så längtar jag efter dig. Säg min själ, att intet händer utan att du tillåter det och att intet som du tillåter är tröstlöst. O Jesus, Guds Son, du stod tyst inför dem som dömde dig, gör också mig tyst inför dem som dömde dig, gör mig tyst intill dess jag får besinna vad och hur jag ska tala. Visa mig vägen och gör mig villig att vandra den!
Vådligt är att dröja och farligt att gå vidare, så uppfyll då min åstundan och visa mig vägen. Jag kommer till dig, såsom den sårade kommer till läkaren. Ge, O herre, mitt hjärta ro!
En annan bön:
Bön till den heliga Birgitta
Heliga Birgitta, med moderlig omsorg vakar du över vårt stift och över var och en av oss. Ge oss del av din kärlek till Jesus Kristus och hans heliga kors, så att vi i allt efterföljer honom. Lär oss leva i Jungfru Marias närhet, så att vi i vad vi är och gör återspeglar henne. Gör oss lika trogna Kyrkan och hennes Överherde som du, så att Kyrkans enhet i tro, hopp och kärlek blir synlig för alla. Genom Jesus Kristus. Amen
/Profilgruppen genom Helena Gomez
Intervju med skribenten Erik Andersson
Intervju med Erik Andersson som skriver i skoltidningen på Elevens val
- Är du nöjd med ditt val?
– Ja, Jag är väldigt nöjd. Det kändes som att det fattades något kreativt på skolan där barnen skulle kunna skriva vad de ville och uttrycka vad de tycker om skolan. Så det var ett väldigt bra val.
- Om du skulle få chansen att byta skulle du vilja det?
– Nej, det skulle jag inte. Absolut inte.
- Vad tycker du om gruppen du jobbar med?
– Den är helt ok faktiskt, vi har väldigt fin gemenskap här.
- Tycker du om att skriva i skoltidningen?
– Jag älskar att skriva i skoltidningen, det känns som att jag är föddes till att skriva artiklar.
- Vad tycker du om fröken Kristina i Elevens val?
– Jag älskar fröken Kristina, hon låter oss skriva nästan vad vi vill. Hon pushar på oss när vi behöver det.
av Paulina Mlynarczyk, åk 7
Intervju med skoltidningens chefredaktör Kristina Klempt
Är du glad över att vara lärare i skoltidningen?
– Ja verkligen, eftersom det var mitt förslag att ha skoltidning som Elevens val.
Vad tycker du om gruppen du har?
– Ibland känns det segt som kola, speciellt innan idéerna kommer fram, men mina skribenter är väldigt duktiga i det de gör och är mycket engagerade
Om du skulle få chansen att vara lärare i något annat ämne i Elevens val, vilket ämne då?
– Hade det funnits tyska som Elevens val skulle jag tagit det, men tyvärr finns det inte så jag håller mig kvar i skoltidningen.
Trivs du här i vår skola?
– Ja, självklart, eftersom jag har jobbat här sedan 1989 och nu är tillbaka igen. Jag skulle inte kunna tänka mig att börja på någon annan skola än den här. S:t Eriks har hjärta!
av Anastasia Botros, klass 7
Flyktingar – en reflektion
Ni har säkert sett stödgalan ”Hela Sverige skramlar” och hört professor Hans Roslings tal. Hans engagerade tal visar hur mycket vi fortfarande inte vet. Att vi spenderar mer pengar på mindre flyktingar istället för att hjälpa dem som har det ännu värre och bor i flyktingläger. En flykting kostar 25 kronor per dag i ett flyktingläger. Fast flyktingarna i lägren bara får 10 kr. En flykting i Europa kostar 500 kronor per dag. Där får de hela summan. Det här visar hur världen borde vakna till och inte bara prata om hur goda vi är. Lösningen till allt är att lösa kriget, ha en vinnare. Med pengarna kan vi förändra situationen för många unga hungriga familjer och för att barn ska få den rätta utbildningen.
Förföljelse som inte bara skadar men gör också terror i din mors ögon visar hur kriget påverkar ditt liv. Känslan av lidande släktingar som har flytt och nu lever som gatubarn är obeskrivlig.
Jag påverkades väldigt hårt av det här och att vi borde skämmas över att vi har låtit den här situationen uppkomma. Vi måste få ett slut på det här så fort som möjligt innan det blir värre.
Min dikt om flyktingar
Förföljelse
Lidande
Ytterlighet
Krig
Terror
Immigration
Nostalgi
Gatubarn
Aktsam
Religiös
av Adrian Hejnowski, klass 9
Storyline
Klass 9 projekt:
Just nu så har vi börjat med ett annat stort projekt. Vid SO och svenskatimmen kommer vi att jobba med projektet som heter Storyline. Man har delat in klassen i grupper på fyra personer, varje grupp ska föreställa en familj. Varje familj har då fått ett eget land och får då söka fakta om det landet och fördjupa sig i det. Länderna är följande: Indien, Japan, Kina, Brasilien, Ryssland och USA.
De första lektionerna fick vi veta våra grupper och vilket land och fick och det var bara då at börja hitta fakta om det. Senare fick vi besked om att vi skulle göra egna karaktärer som skulle bosätta sig i landet. Nu börjar det roliga. Alla började genast ta material och göra sin lilla gubbe.
Man fick hitta få ett namn, ålder, intressen och egenskaper. Tiden gick och klassen började koncentrera sig och det gick väldigt smidigt, det var rolig att se hur alla var så fördjupade i sitt arbete. Inte varje dag man ser det.
När tiden var ute så fick varje familj och medlem i familjerna berätta om deras nya skapelser. Vi hade väldigt roligt den stunden och projektet fick positiv feedback, vilket är jättebra! Har man det roligt så gör man jobbet 100 gånger bättre.
UPPDATERING:
Just nu fick vi berätta vår text vi skrev om vårt land. Klimat och natur, arbete och försörjning, befolkning och handel och ekonomi.
Vi fick sitta i varsin grupp då; mammorna var för sig, papporna för sig och de två barnen fick gå till en varsin grupp för sig med. Efter att ha gjort det där vilket tog tid, kollade vi kort på ett klipp om kaffe, hur kaffe kan vara farligt för all bekämpningsmedel som finns där.
Sedan kom uppdrag nr 2: Fröknarna visade snabbt upp några saker som vi fick välja på, bl.a. banan, ris, skor, kaffe, byxor m.m.
Vi fick nu välja en av de sakerna och vi skulle nu ”åka” till det landet där de producerades i och göra en typ av reportage om hur den produceras, behandlas och används.
Vi hämtade ett papper där det stod vad som behövdes för att få just den saken. Vi fick skriva en ansökan i våra Chroomebooks. Det extra vi fick göra var att skriva på svenska och på engelska, det var en liten utmaning, men vi grejade det! Nu så får vi se nästa lektion vad som kommer hända.
Jag, Eleshwa Eishayea, kommer att uppdatera er genom projektets väg. Så håll ut tills dess!
Äldre hjälper yngre
Några veckor av höstterminen har gått och fyrorna börjar bli vana vid att gå på mellanstadiet. Några har skrivit vackra höstdikter och alla har fått prova på att göra systematiska undersökningar i NO. Några elever i 7:an har tagit för vana att komma och hälsa på i 4:an under sina lunchraster. De hjälper då gärna till med arbetet. Oftast har de kommit på svenskan och har då både gått runt och sett till att alla förstått uppgiften de fått och även hjälpt till med inspiration till diktskrivningen.
Cynthia och Katariina var med en dag då vi skrev höstdikterna. Paulina, Agnieszka och Cynthia kom när vi skulle göra vårt första NO-experiment och hjälpte 4:orna till rätta. Tack, alla ni 7:or som kommer och tar av er egen lunchrast för att hjälpa till med arbetet bland de yngre barnen och för att umgås med oss på mellanstadiet!
/Fröken Ania
