Hem » Artiklar publicerade av Kristina Klempt (Sida 45)
Författararkiv: Kristina Klempt
Påve Franciskus besökte Sverige och jag var där!
Måndagen den 31 oktober kom påve Franciskus till Sverige. Påvens besök görs med anledning av att katoliker och lutheraner tillsammans uppmärksammar 500-årsminnet av reformationen. Han har bjudits hit av Svenska Kyrkan. Syftet med besöket är att fokusera på det katoliker och lutheraner har gemensamt och inte på våra olikheter.
Redan två dagar före påvens ankomst till Lunds flygplats kom jag med tåg till Malmö. Där skulle jag bo på Altona, ett studenthem för kvinnor som drivs av organisationen Opus Dei. Första dagen gick mest åt att lära känna andra som bodde där och dagen därpå tillbringade jag med att lära känna staden lite grann.
Under dessa två dagar kom det ständigt nya personer som skulle bo där då alla inte kunde komma samtidigt. Jag blev väldigt trevligt och väl bemött och såg jättemycket fram emot att få se påven.
Morgonen den 31 oktober satt jag förväntansfullt inne på Altona och kunde fortfarande inte förstå att jag var i Malmö och att jag skulle få se påven live under det ekumeniska eventet samma dag.
Vi åkte två stationer med tåg till Malmö Arena där eventet skulle äga rum. Vid ingången kroppsvisiterades jag och flera tusen andra besökare innan vi fick träda in i arenan. Biljetter och ID kontrollerades och varken mat eller dryck fick medhavas på eventet. Vid ingången till själva salen delades program och små träkors att hänga runt halsen ut.
Väl inne letade jag upp min plats i mitten av arenan, längst sidogången. Scenen var placerad så att alla besökare kunde se den och hade formen av ett kors, med blommor på kanterna.
Eventet var uppdelat i fyra delar:
Den första delen bestod mestadels av sång där publiken fick vara medverkande och var tänkt som en sort underhållning. Under tiden anlände påven till Lund, och träffade bland annat kungafamiljen.
Andra delen var en direktsändning på stora skärmar av den ekumeniska gudstjänsten i Lunds domkyrka dit allmänheten inte fick komma. Jag kände sig nästan som om jag var där – jag var inte bara en åskådare. Människorna inne på Malmö Arena knäböjde, sjöng och svarade på det som sades, precis som om de varit närvarande i domkyrkan.
Påve Franciskus och Lutherska världsförbundets Munib Younan undertecknade ett dokument med fem åtaganden, så kallade ekumeniska imperativ, som talar om bland annat enhet och öppenhet och om att man ska vittna tillsammans om gud ”genom tjänst i världen och för medmänniskan”.
Efter gudstjänsten begav sig påven till Malmö Arena där han skulle var “höjdpunkten” på eventet. Undertiden pågick del tre med mer sång, uppvisningar och bön.
Slutligen anlände påven tillsammans med högsta ledaren för lutheranerna. Han kördes med en liten minibil längsmed sidogången, med vakter från alla håll. Det gjorde det ganska svårt att ta en bild på honom, särskilt i kombination med att bilen körde rätt så snabbt (fast väldigt långsamt för att vara en bil). Som sagt var, så satt jag längst ut på raden av stolar, närmast sidogången. Detta innebär att påven åkte förbi alldeles intill mig.
Jag, Marta, stod en till två (har lite svårt att bedöma avstånd) meter ifrån påven! Kan någon fatta det?! Nej, det går inte, det är fullkomligt ofattbart!!!
Nästkommande dag var det dags för mässan som flera tusen katoliker hade väntat på. Den leddes av påven Franciskus tillsammans med ett tiotal präster och ägde rum på Swedbank Stadion.
Vi promenerade dit på cirka en halvtimme, då stadion inte ligger långt från Altona. Staden såg ut precis som vanligt och man var tvungen att komma nära stadion för att upptäcka att något var på gång. Längst vägen stod det parkerade bussar med loggor från Sverige, men även andra delar av Norden. Och kom man ännu närmare upptäcker man strax de enorma köer som ledde mot ingångarna. Jag ställde mig i kö L och stod där lydigt tills den hade minskat i sin längd rejält, men det var fortfarande långt kvar till slutet på den. Som tur vad kom en vänlig funktionär och rådde oss att istället flytta till kö K som han ansåg vara betydligt kortare. Jag lydde hans råd. Och tur det, för precis när jag hade kommit in på stadion (efter att ha gått igenom en säkerhetskontroll) hörde jag jublet från människor. Påven hade anlänt!
Jag hade hört att man inte längre skulle få komma in efter att påven anlänt och jag hörde att det fanns folk som inte längre fick komma in, så jag hade verkligen tur som hann in i tid! Kanske var det funktionärens förtjänst? Kanske hade jag inte hunnit in om han inte hade tipsat mig, och andra i kön om att flytta till en annan kö.
Altaret fick inte stå på gräset i mitten av stadion eftersom Malmö FF skulle spela en till match där och
gräset behövdes bevaras i gott skick till dess, så man hade byggt en plattform där det istället skulle stå på en av kortsidorna.
När påven åkte in på stadion med sin minibil, skyndade jag mig fram till första raden för att försöka ta en bild på påven eller, om jag har tur, skaka hand med honom. Jag lyckades filma när påven var som närmast platsen där jag stod.
Tanken på att Franciskus går fram till de allra minsta och svagaste får mig glömma att jag inte fått skaka hand med honom, glädja mig av att jag fått se honom på nära håll och ännu mer hålla fast vid min övertygelse – påven Franciskus är en stor människa som vi bör efterlikna i våra handlingar!
Dagen efter, klockan 9:31 tog jag tåget hem till Stockholm, men i min packning hade jag, förutom det jag hade haft med till Malmö, inte bara ett träkors och en bunt med papper, utan även en massa upplevelser som kommer vara kvar i mitt minne för alltid.
av Marta Faryna, klass 7,
för Skoltidningen
Fred
På FN-dagen fick eleverna i klass 5 på morgonringen göra hjärtan på vilka de skulle skriva och svara på frågorna: ”Var börjar freden?” och ”Vad är fred för dig?” Här följer en av dikterna.
Låg- och mellanstadiets alla hjärtan sitter uppsatta på fönstren utanför matsalen. Några bilder kan ni se nedanför Mikals fina dikt.
Fred
Fred för mig är godhet.
Fred för mig är Gud.
Freden börjar i hjärtat.
Freden börjar när man hör Gud.
Freden börjar när alla tar hand om varandra.
av Mikal Tesfay, klass 5
Nordens riken samarbetar
Som avslutning på avsnittet om Unionstiden i Sveriges historia fick eleverna i klass 5 uppgiften att skriva en berättelse om detta, så intressant som möjligt och med egna ord, för att någon som aldrig hört talas om dessa händelser skulle få veta vad som hänt.
Så här skriver Emilia Gambäck (det som är skrivet med kursiv stil är Emilias egna kommentarer):
Drottning Margareta, dotter till den danske kungen Valdemar Atterdag, var gift med den norske kungen Håkan. Tillsammans fick de sonen Olof. Håkan, Valdemar och Olof dog och drottning Margareta blev regent i både Danmark och Norge.
Under tiden satte den tyske kungen Albrekt av Mecklenburg ut danska och tyska fogdar, som skulle ta in skatt från folket i Sverige. Detta tyckte inte svenskarna var bra och valde därför drottning Margareta till regent istället. Hon bildade även Kalmarunionen, som bestod av de tre rikena.
När Margareta dog, tog Erik av Pommern över. Han ville ha mycket makt och satte därför ut tyska och danska fogdar han med! Det kan inte ha varit kul för folket!
Därför valde bönderna och bergsmännen att göra uppror, eftersom de inte heller fick sälja till Hansan. Upproret leddes av Engelbrekt Engelbrektsson.
När Erik av Pommern dött valdes Kristian I till unionskung. Men riksföreståndaren i Sverige, vars namn var Sten Sture den äldre, var emot unionen. Därför blev det krig mellan Kristian I och Sten Sture. Efter många strider fick kung Kristian ge sig och tillsammans med sin armé flydde han tillbaka till Danmark.
Där skulle man kunna tro att det var slut på krigen och att alla levde lyckliga i alla sina dagar, men så smal är inte vår historiabok!
Efter nästan 30 år med fred i Sverige valdes en ny unionskung, nämligen Kristian II. Men honom gillade inte heller de som var emot unionen. Så år 1518 bestämde riksföreståndaren Sten Sture den yngre, som först hetat Svante, att han skulle göra ett uppror mot Kristian II. Den här gången bestämde sig unionskung Kristian II för att han skulle döda alla som skulle kunna göra ett uppror mot honom igen. Därför så kom han på en plan som nog är den grymmaste i hela historien.
Han ljög för alla och sa att han inte skulle göra dem som varit emot honom något ont, men istället så fick de bli halshuggna på Stortorget, där bödeln väntade. 82 personer halshöggs med yxa och svärd och deras blod fick rinna mellan kullerstenarna i Gamla Stan. Denna hemska händelse kallas för Stockholms blodbad.
av Emilia Gambäck, klass 5
Hösten – en dikt
Hösten.
Den vackraste tiden på året.
Då träd klär av sig sina löv och
bereder sig för en hel vinters sömn.
Likt små barn slänger de sina kläder på marken.
Och precis som de försöker de fördröja den stund
då de ska lägga sig till sömns.
Hösten.
Den tid precis innan människorna går i ide
med sina filtar, chokladkakor, temuggar
och hundratals ännu olästa böcker.
Hösten.
Den tid då de fortfarande finner det roande
att gå ändlösa promenader bland höstlöven
hållandes varann hand iklädda halsdukar,
mjuka sjalar och med glittriga fingervantar.
Hösten.
Den som varar fram tills dess
att den första snöflingan faller
och var och en blir tvungen att erkänna
– den är slut.
av Marta Faryna, klass 7
för Skoltidningen
Teknik i klass 2
Vi gillar vår fritidsklubb!!
Jag (Madde) och Mauro lånade fyra elever från klass fyra som alla går på Fritidsklubben, som vi intervjuade om vad de tycker om den.
För alla som inte känner till skillnaden mellan vanliga fritids och fritidsklubben så är det så enkelt som att fritids är till för förskoleklassbarnen och lågstadiebarnen. Fritidsklubben däremot är till för alla mellanstadiebarn. På fritidsklubben får man vara från skoldagens slut till klockan fem, man får mellis och det finns en massa roliga aktiviteter att hålla på med.
Alla barn håller med om att de tycker mycket om fritidsklubben, och att det är bättre än fritids. De största förändringarna sen fritids är möjligheten till att få spela wii, mobiltiden som de får ha en timme per dag, och den utökade friheten de har. Saker som förbättrats sen fritids är stolarna som bytts ut till soffor, mobiltiden så klart och att de uppmanas att göra läxor på fritidsklubben, vilket de inte ens fick göra på fritids. Barnen gav ett exempel som var att på fritids behövde de stanna ute även när det regnade medan de får gå in om de vill på fritidsklubben, vilket är ett stort plus enligt barnen.
Det var inte så många negativa åsikter om fritidsklubben. När vi frågade vad de tyckte bäst om, svarade alla “Allt!” direkt, men alla höll ändå med om att mobiltiden var det allra bästa. Men ett minus är att de fått byta lokal från den större, “blå fritids” till den f.d. musiksalen som är hälften så stor som den de hade tidigare.
Så slutsatsen av detta är att fritidsklubben är en mycket lyckad fritidsaktivitet och att alla tycker mycket bra om den.
av Madeleine Sandberg och Mauro Lindberg Oyarzo, klass 7
för Skoltidningen
Skolinspektion ur ett elevperspektiv
Torsdagen den trettonde oktober blev jag och några andra elever intervuade av två inspektörer från Skolinpektionen. De ville träffa oss för att höra vad vi elever hade för tankar kring skolan och dess personal. Inför denna händelse hade jag inte tänkt så mycket om just detta, det var knappt en liten tanke i mitt bakhuvud, fast strax innan jag skulle gå in i salen med fem andra elever, blev jag jättenervös.
Jag föredrar att vara för mig själv, men tycker ändå om att vara med folk, men då helst bara nära vänner, och att starta en konversation eller bara tanken av att prata med en främling ger mig lite stress.
När vi skulle gå in, så ställde jag mig dumt nog längst fram, jag försökte snabbt dra mig bakåt, dock kunde jag inte efter som att ena mannen stod redan med handen framme, redo att hälsa. Jag hälsade snabbt, gick in i rummet, och hälsade på den andra mannen.
Sedan började intervjun. Man märkte väldigt snabbt att båda männen var väl tränade för att prata med barn och ungdomar, då man hörde hur de höll en lugn och stadig röst genom hela samtalet.
Vi fick frågor som berörde skolan, om t.ex. hur arbetsmiljön var. När jag svarade på dessa frågor, valde jag försiktigt ut mina ord, så jag inte av misstag sa något dåligt om skolan, men påpekade ändå de sakerna som jag tyckte skulle kunna förbättras t.ex. arbetsmiljön, då det ofta är pratigt på vissa lektioner.
Inte långt in i samtalet märkte man vilka som var mest aktiva i att ge sin åsikt om allt, då jag var en av de. Jag märkte även hur jag pratade kanske för mycket vid vissa tillfällen, men det är väl bättre att säga för mycket än för lite?
När samtalet nästan var slut kändes det som om nästan alla mina åsikter hade framförts.
Efter att vi hade sagt hej då till de två männen som intervjuade oss, kunde vi alla pusta ut. Vi på väg tillbaka till klassrummen pratade vi snabbt om våra tankar om intervjun; de allra flesta var lättade.
Jag hade inte riktigt några förväntningar inför denna intervju men det kändes ändå som jag hade trott
av
Mauro Lindberg Oyarzo, klass 7
för Skoltidningen
En stor och mäktig pjäs
Tisdagen den 20 september hade våra tre högstadieklasser förmånen att få vara bland de första att se föreställningen Othello på Mittiprickteatern. Besöket förbereddes med en dos av fakta om pjäsen och William Shakespeare och efterarbetades i form av arbete med genren Recension. Vår emininta reporter Joanna Gnilka var med på teaterbesöket och här följer hennes recension av en stor och mäktig pjäs – OTHELLO.
Recension av: Pjäsen Othello
Av: William Shakespare
Skådespelare: Jesper Arin, Henrik Gustafsson och Ulrika Hansson
Regi: Magnus Munkesjö
Karaktärer: Othello, Desdemona, Jago, Emilia, Cassio och Rodrigo
Jag tycker om pjäsen, jag tycker att den är spännande och dramatisk, den är inte som Williams Shakespers riktiga pjäser och det saknar jag men ändå så tycker jag att den är väldigt bra.
Pjäsen handlar om kärlek, svek, trohet och svartsjuka. Det är en general som är nygift med en ljuvlig kvinna, Desdemona. Othello har och vald ut sin löjtnant, Cassio, Jago är jätteavundsjuk på Cassio och därför försöker göra olika saker för att genaralen ska bli otrogen och misstänksam mot sin nyvalda löjtnant och istället ska välja Jago till den positionen. Emilia, som är Jagos fru, och Rodrigo, som är en annan vän i militären, hjälper Jago att få Othello att ändra sitt syn för Cassio.
Huvudkaraktärena är Othello, Jago, Cassio, jag tycker att de spelades bra och inlevelsefullt.
Ja, som sagt så tycker jag att skådespelarna spelar bra och inlevelsefullt, de skriker, de sörer och lever in sig så mycket som det behövs.
Scenen ska likna ett klassrum och den gör liksom det, det är tända lampor och scenen är som en gång mellan rader av stolar på båda sidorna. På båda änden av gången finns det också stora krittavlor som skådespelarna har skrivit viktigast fakta om William Shakespare.
Musiken är tyst, mörk och mystisk, den spelas bara i ombytesstunderna för skådespelarna.
Språket är nutidigt och lätt att förstå, det är alltså skrivet med ungdomsspråk. Jag tycker verkligen att det är dåligt jag saknade det riktiga och ljuvliga språket Shakespare skrev med.
Jag tycker att skådespelaren som spelar bäst är mannen som spelar Othello och Rodrigo och den som spelar sämst enligt mig är han som spelar Jago, det tycker jag för att han glömmer texten och vad han ska göra ibland.
Jag tycker om scenen när Desdemona dör och skådespelaren går ut från sina kläder och enligt mig är det bra spelat, man liksom känner att Desdemona på riktigt dör och alltså är det symboliserat genom att skådespelaren går ut från sina kläder.
Budskapet är att man inte kan vinna genom lögn, att sanningen snabbt kommer fram och att det viktigaste är att vara ärlig med helt enkelt alla.
Ett citat är t ex: “Mitt hjärta har blivit förvandlat till en sten: det sårar min hand då jag slår emot det.”
Pjäsen får betyget 8 av 10 från mig.
av Joanna Gnilka, klass 7
för Skoltidningen
Snart besöker Påven Sverige
För några månader sen kom informationen om att Påven besöker Sverige, han kommer 31 oktober och åker tillbaka 1 november. Det är andra gången en påve besöker Sverige. Många svenskar funderar kanske på varför inte flera påvar har besökt Sverige och det beror på att vi är ett protestantiskt land. Påvens besök görs med anledning av att katoliker och lutheraner tillsammans uppmärksammar 500-årsminnet av reformationen. Lund blir plats för mötet just för att Lutherska världsförbundet bildades där.
Programmet är kort med intensivt:
- Den 31 oktober anländer påven på Malmö airport och får ett välkomnande av statsminister Stefan Löven och träffar sedan kungafamiljen.
- Senare klockan 14.30 firas en ekumenisk gudtjänst i Lunds domkyrka som allmäntheten inte har tillträde till, men mässan direktsänds av SVT.
- Ett ekumeniskt event startar klockan 13.30 för allmänheten och påven ansluter sig senare.
- Nästa dag 1 november firas en katolsk mässa för allmänheten som börjar 09.30, mässan beräknas att pågå i 2 timmar. Mässan är gratis.
- Efter det sker ett officiellt avsked på Malmö airport kl 12.30.
Själv åker jag ner till Malmö tillsammans med min mamma för att delta i den katolska mässan och jag ser fram emot det. Det blir första gången jag deltar i en mässa med påven. Jag tycker att det är lite synd att påvar inte besöker Sverige för att vi är ett protestantiskt land, men man får ta chansen och passa på nu. Många kanske undrar varför jag tar mig tid och åker till Malmö bara för att se påven. Han är kyrkans ledare och jag tror att det kan vara en upplevelse som jag kanske minns i resten av mitt liv.
av Petra Walther, klass 7
för Skoltidningen
Högstadiets paddling
Fredagen den 9 september genomförde högstadieklasserna sin första friluftsdag för terminen – paddlingen i Djurgårdskanalen. En tradition som pågått 27 år. Skoltidningens redaktion ger personliga återblickar på dagen.
Vi paddlade på Mälaren vid Djurgårdsbron den nionde september, alla var taggade fast de flesta var väldigt rädda för att det inte skulle gå bra för att de paddlade för första gången.
Jag tycker att det var underbart att paddla och jag trodde att jag väl skulle bli uttråkad av att paddla i en och en halv timme fast det blev jag inte alls och jag bara ville fortsätta paddla efter att tiden har gått för oss. Det var roligt att paddla med hela klassen ute på vattnet för att man kunde göra tävlingar och det blev ännu roligare när man krockade med varandra (: Men det allra bästa var när jag och Polina (jag paddlade alltså med henne) åkte ut på vattnet och ingen av oss visste hur man styr en kanot och det första vi gjorde var att vi fastnade i stenarna som fanns runt vattnet. Tillslut efter en lång stund av att försöka ta sig ut började vi förstå hur man styr och fort så förstod vi och kom ikapp alla andra. Det andra roliga som hade hänt var när jag råkade tappa min paddel och så började alla skratta och när Kacper försökte ta upp den så tappade han sin egen.
Sedan när vi har gått ut från kanoterna och var på fast mark igen åt alla sin matsäck och så var paddlingen slut.
Jag tyckte om den dagen jättemycket och jag längtar redan till nästa paddlingsdag som vi kommer ha nästa år. (:
av Joanna Gnilka, klass 7
Fredagen den 9 hade vi paddling vid Djurgårdsbron
Jag och min kompis tog samma tåg direkt mot Karlaplan, där vi hade tänkt att möta upp resten av klassen. Tydligen kom vi dit innan alla andra kom dit, utan vår vetskap då, så vi irrade runt i ca 10 min innan vi till slut såg hur resten av klassen kom upp ur tunnelbaneuppgången.
Vi gick från Karlaplan, till Djurgårdsbron, där vi skulle paddla ifrån. Jag hade inte nödvändigtvis den bästa fredagsmorgonen, så medan de flesta pratade glatt, gick jag några steg framför och grubblande med mina egna tankar.
Efter ett litet tag kom vi då fram till Djurgårds bron, där såg vi hur magister Ernö och fröken Kristina väntade tålmodigt på oss.
Instruktören, Karl, berättade för oss lite grundläggande kunskaper som kunde vara viktigt att veta, t.ex att man inte ska stå i kanoten. Strax efter skulle vi hämta våra flytväster, då hörde man hur några tjejer i klassen gick runt och krama alla medan de sa “Ifall vi dör”.
Efter ett litet tag av väntade fick jag och min kamrat till slut vår kanot, vi kom enkelt ut på vattnet utan problem. Men min vän var inte riktigt den bästa personen på att paddla, men det funkade bra.
Nu hade vi varit ute på vattnet i ca 40 min och vi började bli uttråkade, så vi och en kanot med några trevliga tjejer, bestämde oss att åka till en strand kant och bara prata. I ca en timme satt vi och pratade, det var väldigt trevligt och roligt att bara inte göra något alls.
Självklart efter detta paddlade vi tillbaka till de andra och lämnade vår kanot, och sedan åt vi vår matsäck. Det var en jätte rolig dag och ganska lugn, jag ser fram emot nästa års paddling.
av Mauro Lindberg, klass 7
Fredagen den 9 september var det den första friluftsdagen för oss i högstadiet. Vi skulle paddla. De flesta kunde inte paddla sedan innan så de var lite spända och rädda att de skulle ramla i vattnet. Klassen träffades vid Karlaplan och promenerade ner till Djurgårdsbron, när vi kommit ner fick vi instruktioner av magister Ernö hur allt skulle gå till. De första timmen paddlade vi, sjuorna, efter oss åttorna och sist niorna.
Allt gick bra, i början hade några problem men det löste sig med hjälp av fröken Annika som sedan tidigare vet hur man paddlar. Den första halvtimmen var vädret inte helt på vår sida, men sedan lättades det upp. Vi paddlade i 1 timme och 30 minuter, dock blev det lite långtråkig vid slutet men vi hade endå roligt.
När vi var klara med paddlingen var klockan 11 så det blev en tidig lunch. Efter den medhavda lunchen var dagen slut och jag tror att några tyckte att det var ganska skön att sluta lite tidigare. Det var en lyckad friluftsdag!
av Petra Walther, klass 7
