Fjärilsprojekt i åk 6 augusti/september 2021
Eller ”Att bli sitt riktiga jag”
Fredagen den 20 augusti ankom ett paket innehållande ”levande material” från England. Det var en burk med fem fjärilslarver, samt mat, som vi beställt i maj. Tanken var att eleverna under några veckor skulle få studera insektens fullständiga förvandling på riktigt i ämnet biologi.
Larverna som kom var pyttesmå, men redan på måndagen var de mer än dubbelt så stora. De åt och växte, blev riktigt tjocka och håriga, med tydliga gångvårtor. Förutom detta spann de en massa silkestråd. Någon undrade om det säkert var fjärilslarver och inte ”förklädda spindlar”. Ja, fjärilslarver spinner trådar för att skydda sig från rovdjur och från att ramla ner från sin värdväxt.
När larverna växt sig ordentligt stora klättrade de upp till burkens lock och hängde upp sig i j-form. Bara någon dag efter började de nästa steg, att förpuppa sig. Till sist hängde fem färdiga puppor i en fin cirkel. Nu var det dags att flytta locket med pupporna till nätburen. Det var ett pillrigt jobb att få locket att stå vertikalt i ”puppstationen”, en liten medföljande kartong. Puppor i detta tidiga stadium försvarar sig genom att skaka rejält! Fröken oroade sig för att de inte skulle överleva den omilda behandlingen.
Slutligen var pupporna på plats och de blev riktigt vackra, med små guldglänsande prickar. Och så påbörjades en period av total stillhet. Skulle alla överleva och bli till fjärilar?
På morgonen torsdagen den 9 september var en av pupporna märkbart mörkare. Ett gott tecken! Det betydde att det snart var dags. Efter lunch var puppan alldeles vit och genomskinlig och snart ropade någon: ”Titta en fjäril!” Den genomskinliga puppan var tom och fjärilen hade krupit ut under lunchrasten. Nu blev det dags att tillreda mat. Apelsin, mosad banan och blommor med sockerlösning. Vi hade svenska och några elever satt med sina datorer och höll vår nya lilla fjäril sällskap. Nästa morgon, den 10 september, fanns redan en fjäril till och snart ytterligare en. Den fjärde fjärilen fick några elever i klass 6 bevittna när den kröp ut ur puppan. Vingarna var alldeles ihopkrullade, men spändes snabbt ut. Och vilka vackra färger!! Den femte och sista fjärilen hann ingen heller med att se när den tittade fram, trots att vi höll oss i närheten hela tiden.
På fredag efter lunch var det dags att släppa ut våra vänner fjärilarna i friheten. De verkade vilja stanna i sin trygga nätbur, men fick hjälp ut av många hjälpsamma fingrar, att krypa upp på så att de lätt kom över till en trädgren. Dagen var gråmulen, men allas elevers ansikten strålade mer än solen hade kunnat göra! Många var lyckliga över att ha fått hålla en fjäril, att ha fått se de vackra färgerna och över miraklet hur en ful grå larv kan bli en så vacker fjäril! Veckans morgonring handlade om just det, att bli ”sitt riktiga jag”, den Gud har menat en till att bli från början. Den processen går genom hela livet och genom de utmaningar och svårigheter vi möter. Den dagen vi kommer till himlen blir vi just så vackra och fulländade som vi varit menade till från början!
Fröken Ania
