Den 20 maj 2019 var det dags för klass 9 från att ge sig av till Rom vilket är tradition i S:t Eriks katolska skola. Klockan 8:45 samlades 16 elever och 4 medföljande vuxna utanför incheckningsdiskarna vid terminal 5 på Arlanda. De medföljande vuxna var Mauros mamma Therese, Joannas pappa Bernar, fröken Anna och fröken Szilvia. Efter incheckning av bagage gick vi igenom säkerhetskontrollerna och vidare till gaten och sedan bar det av mot Rom. Somliga av oss var lite flygrädda men flygresan gick ändå bra.

Framme på Roms flygplats, Fiumicinos fick alla sitt bagage förutom en elev som fick det dagen efter. När vi efter en längre väntan på transfer från flygplatsen till boendet äntligen var framme var vi beredda på alla möjliga äventyr i Rom.

Ankomsten

När vi anlände till roms flygplats fick vi en skjuts till vårt boende. Boendet tillhörde polska systrar samt polska präster. Boendet där vi bodde var väldigt stort och högt. Boendet hade tre våningar med cirka 40 rum per våning.

När vi gick in i entrén så fanns det en liten reception där en syster satt och gav ut nycklarna till rummen samt tog emot de när vi skulle ut.

Vi blev varmt välkomnade av polsk nunna och en polsk präst, vi blev instruerade av prästen och fick instruktioner om hur boendet funkar. Prästen visade oss även kapellet i boendet. Kapellet var väldigt stort och fint med många bilder av Johannes Paulus II. Det fanns andra bilder än bara på Johannes Paulus II, till exempel bilder på präster och påvar.

När vi väl blev instruerade och prästen var klar med sitt tal så guidade en syster hela klassen till våra rum. Allas rum hade minst tre heliga tavlor och ett litet kors som hängde på väggen. Rummen var väldigt fräscha och fina, i varje rum fanns det minst två bäddade sängar, en garderob, ett stort bord och två små skåp. Toaletterna var väldigt rena och högklassiga, i alla toaletter fanns det en liten dusch.

Matsalen fanns på första våningen och var väldigt stor. Maten serverades av polsk personal. Vi fick goda polska maträtter där alla blev mätta och glada. Vi fick först förrätt sedan varmrätt och till sist efterrätt. Förrätterna var oftast pastasoppa, varmrätterna var oftast kött med potatismos eller kyckling med ris och grönsaker. Efterrätterna brukade vara väldigt små portioner där vi fick gelé, vanilj/choklad pudding och frukter.

Av: Tomas och Filip

Katakomber

Det finns fyra stycken katakomber i Rom, vi besökte en av de fyra som var Sankt Agnes katakomber. Den är runt 6 km lång som låter som väldigt mycket men det är inte den största för som vi fick höra av vår guide finns det katakomber som går upp till 20 km. Den är uppdelat i fyra delar. Som jag nämnt vi hade en guide hela väggen och det måste man alltid ha för det är väldigt lätt att tappa bort sig för det är ju iför sig en labyrint. Vi gick inte runt hela självklart utan guiden stannade upp vid vissa ställen och berättade om vad som brukade hända där och sånt. Tillslut så gick vi till Sankt Agnes begravningsplats som var byggt under 70 talet förut kunde man inte gå fram och se den.

Katakomberna i Rom har funnits så länge judar och kristna har funnits.

De individer som trodde på de romerska gudarna brände sina döda, till skillnad från judarna som trodde på ett liv efter livet, vilket betydde att de dödes kropp skulle bevaras, vilket ledde till de första katakomberna byggdes.

Katakomber är en sorts underjordisk gravplats, vilket består av kilometer långa gångar, något som liknar hyllor som har huggits ur stenväggarna, vilket agerade som kistor där liken lades för att vila

Dessa katakomber var öppna för alla i Rom, vilket gjorde katakomberna till en dålig plats för att hemligt ha gudstjänster.

Det var nog inte som vi alla hade förväntat oss det var inte lika intressant som vi trodde det skulle vara. Så många av oss var lite besvikna över katakomberna men tyckte det var fortfarande värt det bara vi hade för höga förhoppningar. Det blev lite långtråkigt efter några minuter även fast vi inte var där länge. Allmänt också en obehaglig känsla av hur mörkt och trångt det var.

Av: Kacper och Mauro

Vatikanradion

 På tisdagen besökte vi Vatikanradion som ligger i Rom där vi fick en kort föreläsning av Charlotta Smeds som ansvarig för den skandinaviska redaktionen på Vatikanens nya medieplattform Vatican News. Hennes främsta uppgift är att tolka och översätta “nyheter” från påven så att folk från Sverige får möjligheten att ta del i det som händer hos påven i Rom.

Under föreläsningen berättade hon lite om sitt liv och hur hon hade blivit katolik. När hon var ung så var hon en utbytesstudent och bodde hos en italiensk familj som var väldigt troende. I början var hon ingen katolik eller troende men ju längre tid hon spenderade hos familjen desto mer började hon intressera sig för den kristna tron. Detta ledde till att hon senare började tro och blev en anhängare till kristendomen. Hon berättade även om påven och hur han arbetar i vardagen och vad han har för ansvar. Klassen uppskattade besöket väldigt mycket och tyckte att det var intressant samt lärorikt.

Av: Polina och Alexander

S:t Peterskyrkan

Vi besökte S:t Peterskyrkan på tisdagens eftermiddag (resans andra dag) och passade först och främst på att gå upp i den världskända kupolen. För att ta sig upp och få njuta av utsikten behövde man dock utstå en rejäl prövning – 500 trappsteg av varierande karaktär, allt från låga, breda trappor till branta monster som var som gjorda att ramla ner för. Det fanns raka trappor, spiraltrappor som verkade oändliga, alla sorters trappor du har sett i hela ditt liv verkade ha samlats här. Klarade man sig igenom ungefär hälften stod man precis under kyrkans tak och såg hela den magnifika konstruktionen inifrån, och ljudet av en sjungande kör gjorde upplevelsen ännu mer förtrollande, nästan som om man fått se en glimt av himmelriket.

Tyvärr var vi tvungna att bege oss därifrån och fortsätta vår tunga bestigning av kupolen. När vi utmattade stapplat upp för de sista trappstegen med mer döda än levande benmuskler, möttes vi dock av en stor belöning för all möda: hela Rom låg under våra fötter och bredde ut sig så långt ögat nådde. Förhäxade stod vi länge och beundrade denna utsikt, pekade ut byggnader vi kände igen och beundrade byggnader vi inte kände till, innan vi insåg att vi ville se själva kyrkan också och begav oss därmed ner igen, samma mödosamma väg.

När vi klarat av de sista trappstegen blev vi lamslagna av nästa upplevelse – Peterskyrkan, med alla sina gångar, kapell och målningar som stod full med folk och bara väntade på att få visa oss sin fulla prakt. Var man än såg var det målningar och skulpturer, glittrande av guld, taket var nog det mest magnifika vi sett av alla vackra tak vi sett i Rom, och allting var så bedövande storslaget att det tog en stund att bestämma sig för var man skulle gå först. Först satte vi dock kurs rakt framåt, där vi kunde skymta altaret och där en mässa pågick. Skönheten vi såg tog andan ur oss och vi skyndade oss att fota det hela för att få med oss känslan hem, men när bilden redan var tagen lät vi blicken vandra över takmålningarna av helgon och apostlar. väggar med skulpturer, allt så vackert att det inte verkade vara av denna världen.  Vi vandrade långsamt runt och plötsligt stod vi öga mot öga med självaste Pietà* som satt bakom pansarglas och tittade sorgset på oss under nästan helt stängda ögonlock. Mitt i all denna nästan utomjordiska skönhet verkade hon ännu mer förkrossad än på alla bilder av henne vi sett tidigare, och det blev också ett av de minnen som ristade sig djupast i våra hjärtan. Andlösa stod vi framför henne och kunde inte slita blicken hennes gestalt, innan vi tyst gick vidare med hennes ansikte fastklistrat på näthinnan.

När klockan slagit sex gick vi ut och började så småningom bege oss hem till vårt boende, men än idag, exakt två veckor senare, ser vi på kyrkan med samma stumma beundran som när vi först klev in dit. Det blev en upplevelse ingen av oss någonsin kommer glömma – och vi ser för vår inre syn Pietà framför oss, lika skarpt som om hon vore levande och ser på oss under sina sorgtyngda ögonlock.

*Pietà kallas en avbildning av den sörjande jungfru Maria med den döde Jesus i famnen. Många konstnärer genom tiderna har gjort en sådan, men den mest kända är den vi fick äran att se, skulpterad av den världskände Michelangelo.

Av: Nadia och Emilia

Påveaudiens

Onsdagen den 22 maj var det dags för oss att återigen besöka Vatikanstaten för Påvens audiens. Den dagen var vi tvungna att vakna lite tidigare för att hinna med frukosten 7:30 och ta oss in till S:t Petersplatsen för att få bra platser. Dagen innan hade vi besökt Vatikanradion och fått biljetter av Charlotta Smeds som jobbar där. När vi var framme och hade gått igenom säkerhetskontrollerna ropades olika skolor, församlingar och föreningar upp från olika länder. När vår skola ropades upp jublade vi och ställde oss upp.

Under audiensen kunde man se alla möjliga flaggor som viftades allt från Svenska till Brasiliens till Kinas flagga. Man kände en slags gemenskap när man såg så mycket människor som delar samma tro.

Ett speciellt ögonblick var när Påven Franciskus åkte in med sin vita bil för att hälsa på alla, vid det tillfället jublade och skrek alla. Vid vissa ställen stannade han för att välsigna små barn och när han åkte förbi oss tog hans säkerhetsvakt emot en svensk tröja som vi viftade. Vi blev överlyckliga.

När det var dags att sätta oss ner kände vi hur solen brände i våra nackar men vi var förberedda med både kepsar och sjalar. Det var lite jobbigt att sitta stilla länge under tiden alla läsningar på alla möjliga språk lästes upp men vi höll ut.

Påveaudienen var ansträngande och kunde upplevas som tråkig av vissa men kan ha gett minne för livet till andra.

Av: Petra och Marjan

Colosseum

Colosseum byggdes mellan åren 70-80 e.Kr. av Kejsaren Vespasianus och slutfördes sedan av hans son Titus. Byggnaden har en omkrets på 524 meter och är 48 meter hög. Den skapades i syfte för gladiatorspel och teater under romerska rikets tid. Människor avrättades där och stora publiker samlades för att titta på striderna.

Efter lunchen på onsdagseftermiddagen gick vi till Colosseum. Det var en bit promenad i den Italienska hettan med vattenflaskorna i händerna. Efter att vi anlände till Colosseum ställde vi oss i en väldigt lång kö och väntade på inträde. Efter en lång väntan gick vi igenom säkerhetskontroller och sedan fick vi äntligen komma in i den antika byggnaden.

Vi försökte tillsammans bestämma en tid och plats där vi alla skulle samlas efter att vi hade tittat runt. Vi fick alltså själva gå runt och upptäcka den antika Rom. Colosseum är en vacker och urmodig byggnad som var väldigt intressant att se och besöka. På väggarna kunde man se inristningar av gammal skrift. VI tog många fina bilder på varandra som vi sedan publicerade på sociala medier.

Efter att vi hade gått runt hela anläggningen samlades vid den platsen som vi hade kommit överens om började vi röra oss mot nästa destination vilket var Forum Romanum.

Av Joanna och Lulia

Transporten

Den första transporten vi fick uppleva i Rom var mellan flygplatsen och boendet, vi fick skjuts i en väldigt liten buss som rymde precis 20 platser så många som vi var. Resan mellan flygplatsen och boendet tog inte så lång tid, max 30 minuter och vi märkte att motorvägarna är byggda i cirklar runt Rom, det är inte så lätt att ta sig till stan med bild.

Samma dag som vi kommit fram till boendet var det dags att ge sig ut i Roms kollektivtrafik och i handen fick vi en 3-dagarsbiljett som gällde för alla färdmedel i Rom. In till stan tog vi en dubbeldäckare som skulle kunna jämföras med Stockholms pendeltåg och när vi kommit fram till stationen Valle Aurelia bytte vi till tunnelbana. I början hade vi det svårt att hitta till rätt perrong och tåg men som det är här i Stockholm finns det bra med skyltar. Stationerna var hyfsat fräscha och väntetiden till tunnelbanan var inte mer än 5 minuter. Väl inne i tunnelbanan satt man på sidorna av tåget, inte så som de Stockholmska tunnelbanorna och ibland när tunnelbanan åkte snabbt kunde man råka glida iväg.

På mornarna och på eftermiddagarna kunde man uppleva en  rusningstrafik med mycket folk, detta fick vi uppleva speciellt på vår sista dag då vi för första gången tog en buss som var proppfull. Utöver kollektivtrafiken använde vi oss också av apostlahästarna, våra egna ben.

Under ungefär 3 hela dagar lyckades vi klämma in hela 45 km som vi gått till fots, detta inkluderade den kilometern vi fick gå till och från pendeltågsstationen, men det var inte så mycket klagande utan alla var på alerten, speciellt första dagen då vi gick som mest. Tre dagar i Rom var en perfekt och bra längd på vistelse där.

av Petra

I Rom kostade det 18 euro för en 3-dagarsbiljett som du kan använda för att åka tåg och buss. Tågen gick ofta och var väldigt snabba och det fanns två däck. Tågsätena var anpassade för att kunna luta sitt huvud ifall man är trött.

Vi hade en fantastisk resa till Rom. Där vi tillsammans reste runt och utforskade. Vi reste runt med bussar och tåg, men mest med tåg.

Av: Alvaro och Magnus

Hälsning från lärarna

Jag vill tacka klass 9 för en jättefin resa! Fröken Anna och jag är överens om att det är den absolut mest lyckade klass/studieresan vi varit med på. Gruppen var underbar, så glada och positiva elever, som inta gnällde och knotade. Förutom sista dagen då. Ackumulerad sömnbrist tar förr eller senare ut sin rätt, så ni var inte så pigga på att gå och se alla sevärdheter sista dagen. Men även när ni gnäller så är ni glada! Och ni följde snällt med även på det sista. En glass var ju utlovad som avslutning.

Boendet var perfekt på alla vis, så milda och fina systrar som tog hand om oss. Enda man kan tänka på i framtiden är att försöka välja boende närmare stan, och i anslutning till metron, så man slipper extra restid. Vi hade ju trots allt bara måndag-torsdag allt som allt.

Tack än en gång för en oförglömlig och fantastisk upplevelse tillsammans med er.

Från fröken Szilvia och fröken Anna

Vi som stannade hemma

Hela veckan har Íñigo jobbat med skolarbete, första dagen med sin arbetsbeskrivning och kemi presentation, och resten av veckan fortsatte med kemi, han jobbade också lite med engelska.

Hela veckan har León arbetat med sin faktatext, han har också lyssnat på boken “Under the same stars”.

Claes har jobbat med att finpolera sin faktatext, och läste klart boken “Under the same stars”, och jobbade med annat smått som att bli klar med “På Västfronten intet nytt”.

I sin helhet har “Romveckan” varit väldigt lugn. Utan resten av klassen har samtliga som var kvar (León, Claes och Íñigo) tyckt att man kan jobba mer effektivt. Detta har konstaterats av Claes och León att vara den ideella arbetsmiljön, Íñigo instämmer.