Vad: Ungdomsoperan “Min bror är Don Juan”
Musik av: Wolfgang Amadeus Mozart
Betyg: En solklar femma av fem möjliga
Längd: Cirka 1 timme 20 minuter
Det är utan några större förväntningar som vi slår oss ner på bänken ovanför den lilla scenen som ungdomsoperan “Min bror är Don Juan” ska spelas på. En sådan föreställning ska uppfylla många krav, så tänk om den inte lyckas med det utan blir ett stelt och oäkta virrvarr av repliker vars innehåll inte går att urskilja? Dock blåser våra tvivel bort när skådespelarna rusar in på scenen och mästerskurken Don Juan tar sig an sitt nästa mål: vår uppmärksamhet.
I korthet handlar operan om en ung man vid namn Juan, som redan såhär tidigt i livet har gått ner på brottslighetens väg, med sin lillasyster Zerlina som medhjälpare. Att han är kriminell gör honom dock inte mindre populär, tvärtom. Alla vill vara där han är och ser bara honom som en tuff förebild. En natt blir han dock tagen på bar gärning med att göra inbrott, vilket resulterar i att han skjuter husets ägare. Snart är jakten på gärningsmannen i full gång, fast det bekymrar honom inte det minsta, för ingen skulle någonsin misstänka honom… eller?
Skådespelarna spelar briljant under hela föreställningen och levererar magnifik sång som utan mikrofoner fyller varenda centimeter i salen. Trots att det är en opera går replikerna att höra utan större problem, och texten som är översatt till svenska låter precis så högtidlig som det ska låta vid den här typen av föreställning. Historien är baserad på Mozarts berömda opera “Don Giovanni”, fast med några mindre ändringar för att göra det hela mer modernt. Dessutom ingår en mellanakt där ingen mindre än Don Juan i egen hög person tar lite mer kontakt med publiken, något som verkligen får oss att vakna till och bli extra uppmärksamma på vad som händer, och till på köpet bjuder den här delen av föreställningen på många skratt.
Istället för att använda den stora scenen på Operan spelas denna på den mindre scenen, “Rotundan”, som ändå förmedlar operans känsla på ett otroligt sätt. Sparsamt med rekvisita används, men för att verkligen få till det lilla extra finns ett antal strålkastare och en orkester som spelar bakom scenen. Spänningen släpper inte sitt grepp ens en sekund tack vare allt detta.
Föreställningen innehåller ett stort antal ständigt lika aktuella teman, som alla nog kan relatera till – kärlek och förälskelse, brottslighet och att alltid stå i skuggan av de populära människorna i ens närhet, vilket gör den ännu lättare att sätta sig in i. Man måste nog sakna känslor helt och hållet om man inte blir berörd av den dramatiska pjäsen som slutar abrupt på ett sätt man nog aldrig kommer glömma.
Innan vi kom in hade vi trott att vi skulle kunna stå emot hela denna upplevelse, men så fort pjäsen slutar förstår vi hur skicklig Don Juan är – han lyckades än en gång på ett briljant, tyst och obemärkt sätt med sitt uppdrag: att bryta sig in i våra hjärnor och erövra även denna generations uppmärksamhet.
Fakta om opera
|
av Nadia och Emilia Owczynska, klass 8
för Skoltidningen