Två onsdagar gästade skådespelerskan Nina Nelson skolan med sin monolog ”Strindberg och hans kvinnor”. Eleverna på högstadiet fick tillfälle att ta del av den monolog som Nina själv skrivit och här framförde. Monologen på 30 minuter gav en snabb resumé av Strindbergs familjeliv.
Nina arbetar halvtid på Strindbergsmuseét i Blå Tornet på Drottninggatan. Eftersom renoveringar pågår under hösten passar hon på att besöka ca 47 skolor I Stockholmsområdet med förställningen.

Monologen Strindbergs kvinnor är en intressant historia om den mångsidiga mannen August Strindberg. Vi fångades fort av historien och man kunde utan problem leva sig in i Strindbergs liv dvs hur han hade det, hans problem, motgångar, framgångar osv. Skådespelerskan Nina framförde monologen på ett spännande sätt, det blev aldrig tråkigt och symbolerna som skulle föreställa kvinnorna gjorde allting lite intressantare.

Strindberg hade under sitt liv 3 fruar Siri von Essen, Frida Uhl och Harriet Bosse. Nina “symboliserade” Siri, Strindberg första fru med en blå scarf. Hans andra fru Frida med en päls och den tredje Harriet med en hatt. Varje gång hon hade på dig respektive “symbol” gick Nina ifrån sin berättarroll till karaktären. Man fick följa Strindberg i alla hans äktenskap och lära känna honom som den han verkligen var.

Av Miriam Mogos
klass 7

August Strindberg vet nog de flesta vem det är, och många kan säkert nämna några verk av honom, kanske “Ett halvt ark papper” eller “Hemsöborna”. Men Strindbergs kvinnor, däremot, tre hustrur och en som han var förlovad med i två dagar visste iallafall jag inte så mycket om tills jag fick höra deras historia som en enmansteater.

Strindberg kallades av många både kvinnoälskare och kvinnohatare, och han hann med hela tre äktenskap under sin livstid vilket tyder på att han inte hade den bästa kvinnosynen om han inte kunde hålla kvar ett förhållande. Han hade en förkärlek till starka kvinnor, kvinnor som helt enkelt gick sin egen väg och hade arbete, men sedan ville han att de skulle vara hemmafruar istället vilket ledde till skilsmässa efter skilsmässa. Alltså blev Strindberg tyvärr bara förälskad i kvinnor som visserligen älskade honom, men som han inte kunde ha kvar. Alla sina hustrur fick han dock barn med, barn som flyttade ifrån honom med sina mödrar när föräldrarna skildes.

Jag personligen tyckte om pjäsen, och skådespelerskan som kom från Strindbergmuseet gjorde det hela ganska levande med foton och små symboler som en boa, en hatt eller en blå slöja för de olika kvinnorna, men ibland blev höll det inte utan blev ganska entonigt, det fanns upprepningar som mer var störande än givande att samma ord upprepades, och ibland var variationen bland orden för liten. På det stora hela var det dock väldigt fint berättat om ett liv som blev så många andras liv och öden.

av Nadia Owczynska
klass 8