Detta år var det första året för klass 7 att vara i skogen och ha orientering. Nu ska jag berätta lite om hur det var för mig, Anastasia, att ha orientering utan lärare med sig.
När jag var på väg till orienteringen var jag verkligen spänd för att ha orientering. När jag kom fram dit var jag nervös för att komma vilse i skogen, men som tur så var hände det inte.
Efter några minuter var det dags för mig och min kompis Rohil att börja orientera. I början förstod vi ingenting men efter en stund så började vi fatta hela grejen.
Det gick ganska bra vi hittade skärmarna och vi förstod kartan men sedan blev det jobbigare. Vi hittade inte skärmarna utan vi var tvungna att klättra på berg och gå in längst in i skogen för att hitta dem, men vi hade ändå ganska roligt medan vi letade efter skärmarna.
Det som jag tyckte var roligt var att man inte alltid var två och letade utan ibland kunde man träffa på andra från klassen och man gick med dem, och ibland så kunde man inte hitta samma skärmar och då hjälpte man varandra att hitta skärmarna. Man träffade också på elever från andra klasser och då lärde man känna dem mer.
Efter nån timme i skogen hade vi äntligen hittat alla skärmar och då kunde man äntligen ta de lite lugnt och njuta av den fina utsi
kten vid bron. Sedan var vi äntligen framme vid grinden där vi sprang fram till magister Ernö och gav honom lappen och kartan.
Jag är verkligen nöjd med orienteringen och vill gärna göra om det nu när jag har lärt mig lite mer hur man ska följa en karta. Det var en perfekt dag i skogen.
Av Anastasia Botros, klass 7